Nyval – jag ser ärligt talat fram emot det. Att få sopa bort borgare och det arbetarfientliga rasistpartiet från politiskt inflytande fyller onekligen hela kroppen med motivation. Den som inte är motiverad nu förstår inte att klockans visare närmar sig en historisk och avgörande tid. Men nu måste vänstern välja rätt väg.

Att borgare och det arbetarfientliga Sverigedemokraterna tillsammans har fällt regeringens budget var inte helt oväntat. Allt prat om att värna pensionärer och arbetare visade sig vara tomma ord från rasisternas sida. Nu hoppas de kunna göra extravalet till ”en folkomröstning om flyktinginvandringen”. Den grundläggande konflikten i samhället är dock en helt annan, den mellan rik och fattig, kapital och arbete.

Sd står dock utan sin utbrände partiledare som inte lär komma tillbaka direkt in i en valrörelse. Läget för borgarna borde vara uselt. Väljarna som under stora delar av deras regeringsperiod avskytt dem har ju precis röstat bort dem från regeringsmakten. Moderaterna står dessutom utan partiledare även om Anna Kinberg Batra med stor sannolikhet väljs till ny partiledare 10 januari.

Läget för Vänsterpartiet borde däremot vara utmärkt. Nu gäller det bara att förstå vilken historisk situation vi står framför. Vänsterpartiet har en avgörande roll och måste våga spela den fullt ut.

För kortfattat: Sd har hittills vuxit pga sin syndabocksretorik och genom att framställa sig som motståndare till det politiska etablissemanget. I avsaknad av klassperspektiv i den offentliga politisk debatten har fokus efter deras önskan hamnat på invandringen.

Vänsterpartiet är idag den enda kraften som kan visa på en radikalt annan lösning på de akuta samhällsproblemen och utmana sd om rollen som den riktiga oppositionen. Men då måste partiet agera som en riktig opposition. Den stora fallgropen och ett gigantiskt misstag vore att i detta läge klänga sig fast vid budgetuppgörelsen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Nu måste istället en självständig och betydligt mer radikal politik presenteras och drivas.

LO presenterade för två veckor sedan en rapport där de kräver stimulanspaket på 70 miljarder kronor. Det var en käftsmäll för Socialdemokraterna och Miljöpartiet, vars budget bara var 25 miljarder generösare än borgarnas året innan.

Vänsterpartiet har alla möjligheter att knyta an till LO:s förslag eller förslag i minst samma storleksordning. Det skulle möjliggöra en omfördelning av resurser som kom arbetarklassen till del och innebära ett radikalt annorlunda politiskt alternativ.

Kapitalismens ekonomiska kris kan snabbt bli mycket värre. Vi har massarbetslöshet inom i princip hela EU och dessutom deflation i åtta länder inom unionen. Vi går en turbulent framtid till mötes. Enda möjliga lösningen på den är offensiv från vänstern och arbetarrörelsen.