Nu har uppföljaren till Lena Sundströms Spår (2013) kommit. Den berättar det som aldrig kom fram i samband med avslöjandet om den lortiga historien när utrikesminister Anna Lindh vek sig för amerikanska påtryckningar och de två Egyptensvenskarna utvisades till tortyr år 2001. Att det fanns en tredje passagerare. Tony Johanssons spänningsroman är fiktiv men har samma driv som Sundströms sanna berättelse och är samtidigt ett samtidsdokument om det politiska fulspelet i vårt land. 

Då jag är bekant med författaren (för övrigt bror till vår S-märkta justitieminister) är det alltid lite känsligt att recensera. Jag är ingen fantast av kriminallitteratur, men om vi säger så här: jag tog med mig den på min semester till Island och Den tredje passageraren stod sig bra i konkurrensen med puffins, lokalbryggt öl och heta källor. Man ville bara vända blad. Visst kan en del politiska kommentarer kännas lite påklistrat till en början men historien står sig hela vägen. Den obehagliga känslan av maktlöshet tvingar sig på under läsningen, när man följer journalisten Erik Larssons efterforskningar i rikets smuts. Som Lundabo blir det ett par extra garv när lokala miljöer dyker upp, inte minst när huvudkaraktären gärna tar sig till andrarangs gatuköket DJ Burgare vid Klostergården för att ta sig ett skrovmål (förlaget Celanders ligger dessutom placerat bara ett stenkast över vägen).         

Den tredje passageraren har nu gått till export till vårt finska grannland. Det är bara att gratulera till en riktigt bra debut. 

ABE BERGGÅRDH