Valet av Donald Trump skrämmer men erbjuder samtidigt viktiga läxor för vänstern. Vad kan vi lära av en rasistisk och grovt sexistisk man som frågar sig varför USA inte använder kärnvapen och hetsar sina supportar att skandera att motkandidaten bör sättas i fängelse? Ja, om inte annat – hur vi desarmerar honom. Och att vi skyndsamt behöver skapa en vision och nya begrepp för en demokratisk socialism.

Tidsepoken – grogrund för radikal förändring

Det är ingen hemlighet att kapitalismens hjul sedan 1970-talet gnisslar betänkligt. Systemet befinner sig i en period av strukturell kris, med lägre tillväxt, stagnerade reallöner och högre arbetslöshet. De gigantiska lånen som höll uppe konsumtionen och efterfrågan under 90-talet, en konstgjord andning som kompensation för pressade löner, bäddade för kraschlandningen under 2000-talet.

När finanskrisen 2008 fick börsen att rämna drabbades USA hårt. I Detroit, en gång den amerikanska bilindustrins pumpande hjärta, förvandlades de en gång blomstrande förorterna till förfallna spökstäder, krossade av den kapitalistiska konkurrensens strukturomvandling. Hela USA:s industribälte har drabbats hårt. Mycket av produktionen har flyttat till sydostasien, där lönerna är lägre.

Massans comeback som kraft i politiken

I en tid av arbetslöshet och förändring uppstår rädsla. Rädsla för det egna välmåendet. Rädsla att inkomsterna inte ska räcka till, rädsla för att förlora jobbet, rädsla att ens barn inte ska få en bra framtid. En ”perfekt” grogrund för radikal samhällsförändring, reaktionär eller progressiv.

Men det finns en annan central men förbisedd aspekt som de flesta analyser av Trump och den reaktionära högerpopulism inte fullt ut förstår vidden av. Det handlar om hur Internet och sociala mediers genombrott har inneburit massans återkomst i politiken och helt förändrat spelplanen.

Konventionell media spelar fortfarande en viktig roll, men de senaste presidentvalskampanjerna har involverat långt fler kampanjarbetare än tidigare och helt ändrat spelreglerna. Med social media har konventionell medias ”monopol” brutits. Det viktigaste är inte längre att vara bäst i debatter eller få bäst press. Det viktigaste idag är att ha supporters som sprider ditt budskap via Facebook och Twitter och den uppsjö av forum som finns på nätet. Och som en konsekvens: ju mer chockerande budskap eller nyhet, desto lättare att få folk att sprida den. Så ser den nya dynamiken ut.

Trumps kampanj – äckligt strategisk men inte ny

Donald Trump var inte i närheten av Hillary Clintons kampanjbudget utan vann presidentposten med ungefär hälften av Clintons budget. (1,2,3)

Visionen

Men Donald Trump har varit mer beräknande än många kanske tror. Trump må framstå som obalanserad, men han är ingen idiot. Gång på gång har han ”överraskat”. Men vi borde inte längre bli överraskade över att de osmakliga metoder han använder fungerar, det visade sig tydligt redan i primärvalen, och vi har sett det i mängder av länder.

Trumps kampanjslogan ”Make America great again” är en klassisk fascistisk tankefigur om det förfallna landet som behöver resa sig. Det krävs en stark ledare av folket för att rensa upp det korrupta politiker inte klarar av. Givetvis finns också ett hot, en syndabock (i Trumps fall invandrare i allmänhet och latinamerikaner och muslimer i synnerhet). Trump har gjort allt för att framställa sig som som denna starke man, vilket tagit sig uttryck i hans bisarra upprepande att han är en vinnare, kombinerat med starkt nedsättande benämningar av motståndarna.

Metoderna – överdrifter, lögner och smutskastning

Donald Trump har systematiskt använt lögner och överdrifter för att få uppmärksamhet, sätta dagordningen, hetsa sina supporters och förflytta gränsen för vad som kan sägas. Alla som läst historia känner igen taktiken. Aftonbladet har sammanställt en lista på ”227 gågner som Trump har chockat världen”. Men frågan är om inte listan lika gärna hade kunnat heta ”227 gånger då Trump har spelat på media som ett piano”. Blåsipporna i sd i Sverige har ofta använt sig av samma strategi, bland annat när de åkt till grekiska ön Lesbos för att ”dela ut flygblad till flyktingar” eller satt upp reklam i tunnelbanan. Media har varit mer än villiga att belöna både Trump och sd med gratis uppmärksamhet som tack för klickvänliga chocknyheter.

Språk för att styra lättledda supporters tänkande

Trump har i likhet med sina högerextrema meningsfränder i Europa använt en strategi som går ut på att systematiskt använda lögner, överdrifter för att underblåsa rädsla och hat. Motståndare stämplas med starka ord och en hel terminologi uppfinns för att styra tänkandet hos sina supporters. Trump kallar Hillary Clinton för ”Crooked Hillary” för att nedvärdera henne och stämpla henne. Clintons föreslagna vicepresident Tim Kain, kallades av Trump för ”Corrupt Kain”. Senator Marco Rubio kalladess för ” Lightweight Marco Rubio”. Listan kan göras lång. Hela konceptet roterar runt begreppet ”Politisk korrekthet” och att bryta de tabu som ”eliten” skapat. Denna typ av kodifierat språk har spelat en central roll för forma den högerextrema rörelsen.

Sd och nasserörelsen har förstått det här och retorikens kraft, men ännu inte vänstern. Genom att sammanfoga två ord smider de högerextrema dem till skarpa svärd. Det är med dessa begrepp som hävstång de vrider hela samhällsdebatten. Orden skapar ramar som styr tankarna hos de aningslöst förförda följarna. Några av de mest centrala: politisk korrekthet, massinvandring, svenskfientlig, kulturmarxist, sjuklövern. Tillsammans bildar de mytologin att den politisk korrekta gammelmedian är i händerna på kulturmarxisterna som mörkar sanningen om den svenskfientliga massinvandringen.. Mot kulturmarxisterna och sjuklövern (alla partier utom sd) står de sanningssägande sverigevännerna i sd… Varianter på dessa begrepp finns hos många högerextrema rörelser i olika länder. Genom sitt uppbyggda batteri av alternativa ”nyhetssajter” matas dessa begrepp systematiskt ut och sprids sedan via frontgrupper på Facebook och delas vidare av demagogernas lojala men missledda supporters.

Trumpsupportrarnas hade också sin egen ”Avpixlat”, sajten Breibart vars funktion inte kan överskattas. (Detta illustreras övertydligt med att Trump igår utnämnde Breibarts tidigare nyhetschef Stephen Bannon till sin nya regerings chefstrateg.) Vänstern har idag ingenting som matchar detta. Solidaritet och gemenskap i all ära. Men det behövs fler potenta begrepp som förklarar vad vi vill och står för. Därutöver behövs alternativ nyhetsmedia. (Stöd, sprid & skriv på Synapze.) Även den konventionella högern har förstått detta och länge arbetat medvetet med att implementera sitt språk. Arbetslinjen, utanförskap och jobbskatteavdrag var moderatregeringens terminologiska trumfkort, vapen tillräckliga för att vinna två val och förändra landet i grunden. Högerextremisterna har systematiskt utvecklat en helt egen förvrängd terminologi.

Dags att smida egna vapen

För att desarmera motståndare som Donald Trump måste två strategier användas. Å ena sidan måste dess berättelse attackeras. Hillary Clinton försökte bland annat rasera bilden av Trump som en stark ”vinnare” genom att ifrågasätta om han verkligen var så framgångsrik inom affärsvärlden som han påstod. Eftersom detta var centralt i Trumps berättelse var det ett förståligt tillvägagångssätt av Clinton. Å andra sidan måste de egna förslagen och metaforerna vara starkare än motståndarens. Hillary Clintons förlust mot Trump visar att en motkandidat som symboliserar etablissemanget inte är lösningen. Även i Sverige måste den vänster som vill vinna ta arbetarklassens frågor på ännu större allvar men också skapa en egen vision, med egna begrepp. Bernie Sanders gjorde ett seriöst försök, med sin demokratiska socialism mot Wall Street. Sanders nådde inte hela vägen fram, men både han, Hillary Clinton och Donald Trump innebär viktiga lärdomar för en vänster som siktar på att vinna. Det krävs en vision, en terminologi och mediekanaler att sprida dem i.