För att skapa politisk förändring krävs två saker: vilja och tro. Banalt måhända? Ja, men detta är vad all politik och aktivism kokar ner till: att skapa en vilja till förändring och att få folk att tro att förändringen är möjlig. Om vi etsar in detta i minnet kommer vi att belönas med framgångar tror jag.

”Politik är att vilja”, sa Olof Palme. Han hade rätt – åtminstone prickade han in ena hälften av två förutsättningar för förändring. Politisk förändring handlar om motivation och agerande. För att agera måste det finnas en stark vilja. Men också en tro att förändringen är möjlig. 

Det stämmer både på individnivå och aggregerad politisk nivå. Vilja och tro är den magiska formeln bakom motivation. En av dem räcker inte. Du må vilja bli vältränad som Frank Medrano, en gitarrvirtuos som Estas Tonne, eller en fotbollsstjärna som Ronaldo, men om du inte tror att det är möjligt kommer du aldrig lägga ner energin för att försöka uppnå det. Så inte heller en radikal samhällsförändring.

Förklaringen bakom politiska konjunkturer, en ”högervåg” eller en ”vänstervåg” kokar också ner till dessa två komponenter, där opinionen skiftar på grund av reella skiften i vilja hos medborgarna vilket kan vara drivet av objektiva materiella förändringar, men också av en rörelses upplevelse av medvind och ökad entusiasm, aktivitet och attraktion.

Framing = vänsterns svaghet

Högern har i över fyra årtionden förstått att tänkande och politiskt resonerande inte främst handlar om logiska argument. Genom att skapa starka begrepp skapas tankeramar, ”frames”. Ord som ”arbetsgivare”, ”skattetryck”, ”marknadskrafter”, ”jobbskatteavdrag”, eller ”friskola” för att ta några exempel är inte neutrala ord, utan skapar särskilda associationer och ramar. En ”arbetsgivare” skapar ramen att denna likt en gåva ger ett jobb, inklusive lön till den anställde. Med marxistisk teori skulle en korrekt benämning istället vara att denne person köper arbetarens arbetstid (och därmed suger ut arbetaren genom att lägga beslag på mervärdet). ”Skattetryck” implicerar något negativt, ”marknadskrafter” att marknaden är närmast en naturlag och så vidare.

Det är ingen slump att högern var först på denna boll, de tenderar i högre utsträckning än vänsterorienterade att studera marknadsföring. Där lär de sig hur hjärnan fungerar och hur budskap säljs in. På så vis skapas ett dolt problemformuleringsprivilegium och agendasättande.

Blåsipporna och den rasistiska rörelsen har sedan länge också förstått det här, vilket jag tidigare skrivit om. 

” Sd och nasserörelsen har förstått det här och retorikens kraft, men ännu inte vänstern. Genom att sammanfoga två ord smider de högerextrema dem till skarpa svärd. Det är med dessa begrepp som hävstång de vrider hela samhällsdebatten.

Några av de mest centrala: politisk korrekthet, massinvandring, svenskfientlig, kulturmarxist, sjuklövern. Tillsammans bildar de mytologin att den politisk korrekta gammelmedian är i händerna på kulturmarxisterna som mörkar sanningen om den svenskfientliga massinvandringen.. Mot kulturmarxisterna och sjuklövern (alla partier utom sd) står de sanningssägande sverigevännerna i sd… Varianter på dessa begrepp finns hos många högerextrema rörelser i olika länder. Genom sitt uppbyggda batteri av alternativa ”nyhetssajter” matas dessa begrepp systematiskt ut och sprids sedan via frontgrupper på Facebook och delas vidare av demagogernas lojala men missledda supporters.”

Att gå emot dessa ramar genom att använda samma begrepp förstärker bara begreppen, vilket lingvisten George Lakoff visat i sin bok ”Don´t think of an Elephant”. Detta är ett av vänsterns stora problem och något som vi skyndsamt måste komma till insikt om. Att vara emot en frame, förstärker den enbart. Till skillnad från vad många hedervärt tror och önskar så grundar sig handlande inte på rationalitet utan också till stor del på känslor (till 98 procent enligt George Lakoff). Sättet att vinna är inte att rada upp ens 20 logiska motargument, eller förfasanden över hur vedervärdigt något är, utan att skapa egna starkare frames. Om fler haft denna insikt hade inte heller Donald Trump blivit vald till USA:s president.

George Lakoff har lästs och diskuterats alldeles för lite i Sverige – trots att han knappast torde vara okänd. Men mycket av samma tankegångar återfinns hos Aristoteles på 300-talet f.Kr och hos den klassiska retoriken. Aristoteles delade ju upp övertygandet i tre beståndsdelar: logos, etos, patos. Logos står för logiken, etos för karaktären hos avsändaren, och patos för appellerande till de högre känslorna. För att förstärka övertygandet används metaforer, allegorier, och en uppsjö andra konstgrepp som aliterationer etcetera. Den praktiska erfarenheten visade redan då på självklarheten att övertygande består av mer än logiska argument. Och om vi tittar tillbaka på 68-vänstern hade den också ett eget språk, egna begrepp som formade tänkandet. Ett av huvudorden var alienation. Men bara att tala om imperialism och kapitalism igen vore idag ett steg framåt.

Praktisk slutsatser – att skapa vilja och tro

För att skapa förändring behöver vi skapa vilja och tro, vilket enligt ovan kan göras på två vis. Låt oss kort titta på hur vi gör det idag.

1. Lyft fram att förändring är nödvändigt.

Detta är vänstern oturligt nog mycket bra på. Ungefär 95 procent av den totala vänsterenergin på sociala medier läggs nog här. Den underliggande tron måste vara att om det bara delas tillräckligt många artiklar om hur bedrövlig världen är så kommer medborgarna vakna. Detta är visserligen förståligt, men frågan är om detta verkligen funkar? Tror vi på riktigt att det kommer vinna segern åt oss?

2. Lyft fram att förändring är möjligt.

Detta görs rimligtvis så här: Lyft fram positiva förslag. Lyft fram segrarna. Lyft fram de konstruktiva idéerna. Lyft fram den aktivitet som sker. Här måste vi lägga energin.

Att skapa en känsla av momentum

För att skapa en våg behöver vi en berättelse, vi behöver begrepp, vi behöver metaforer, ett färgglatt språk. Ett problem är att vi ofta tycks så fast i att omedvetet peka på allts jävlighet att vi samtidigt bygger upp motståndaren ännu mäktigare och sänker oss själva. Vi ska göra precis tvärt om. Motståndarna är svaga, vi är starka. Motståndarna är få och deras grund är instabil. Vi är arbetarrörelsen, folkflertalet, och har tillsammans styrkan, idéerna och framtiden tillhör oss.