Donald Trump är ett ”mänskligt långfinger” till konsensuspolitiken. Men det var Obama och Demokraterna som sumpade chansen att slå in på en annan väg efter finanskrisen vilket banade vägen för Trump. Det menar Thomas Frank, historiker, journalist och en av USA:s mest intressanta politiska analytiker. I onsdags gästade han Kulturhuset i Stockholm på ett föredrag arrangerat av den fackliga tankesmedjan Katalys.

Efter finanskrisen 2008 förväntade sig alla – till och med börshajarna på Wall street – att president Barak Obama skulle bli mer radikal. Men chansen sumpades totalt. Bankerna räddades av räddningspaket på över 700 miljarder dollar. Istället för att rensa upp i det finansiella systemet fortsatte Obama med samma policys som George W Bush. Inga banker nationaliserades och inga högt uppsatta bankirer straffades heller, faktum är att inga ens avskedades.

Anledningen till detta är inte att Obama inte kunde agerat, utan menar Thomas Frank, för att Obama ville fortsätta på samma väg.

Under 60-, 70- och 80-talet var det ”inbördeskrig” hos Demokraterna. Kampen handlade om allt mellan himmel och jord – det fanns bara en sak alla vara överens om: att backa från kraven om en generell välfärdsstat till gagn för alla inklusive arbetarklassen. Istället lades allt fokus på ”medelklassen”, på ”vinnarna”. Den liberala idén fick fäste och samhällets hjältar var de högutbildade som stod för innovationerna. Bankirerna var nu Demokraternas vänner.

I avsaknad av förankrade och uppdaterade krav – Demokraterna och vänstern var i mångt och mycket fast i samma plattityder som på 80-talet enligt Frank – har avsevärt utrymme givits först till den konservativa Tea Party-rörelsen och sedan till Donald Trump. När de flesta bedömare trodde att Republikanerna efter Bush skulle bli mer moderata gick de istället i motsatt riktning och rensade ut de moderata elementen. Donald Trump har i sin tur spelat på den populistiska figuren ”folket mot eliten” i ett bisarrt spel där han framställts som ”Amerikas arbetarmiljonär” som står upp mot etablissemanget och för ”landets bortglömda män och kvinnor som jobbar hårt men inte längre har någon röst”.

Trump är den femte framgångsrika konservativa upproret sedan 60-talet om vi räknar med Nixon, Reagan, W Bush, Tea party-rörelsen, menar Thomas Frank. De har flyttat fram sina positioner med hjälp av en vänsterstrategi, att attackera etablissemanget. Och de har sällan varit starkare, idag kontrollerar Republikanerna kongressen, senaten, högsta domstolen, och besitter presidentposten.

Thomas Frank menar att ett av Demokraternas stora misstag var att de var fullständigt övertygade om att demografin gjorde att de för evigt skulle vinna presidentposten. Frank förutspår också att Republikanerna kommer fortsätta med sin nuvarande strategi och det kommer genereras nya ”Trumps” framöver. Den politiska kostnaden för ett ”vänsterparti som glömmer arbetarklassen har visat sig bli brutal.

För dig som vill läsa mer rekommenderas Thomas Franks senaste bok Listen Liberal – or What Ever Happened to the Party of the People.