Ni får nog hålla med om att turer kring regeringsbildningen hade sina ups and downs? En vecka fylld med vevande om olika kulörer på knappar i riksdagens kammare.

Inte helt lätt att hålla reda på vad som egentligen hände, vem som satt i knäet på vem, vem hade lurat vem och långa diskussionstrådar om ”vad som är värst”. Det är alltså så vi ska navigera i de svenska politiska farvattnen framöver: genom att fråga oss vad som ”minst dåligt”.

– Ah, idag väljer jag pest istället för kolera, mums, härligt! Vad valde du? Lepra, blödarsjuka, får jag bjuda på en tumör? Kanske lite skörbjugg? Ah, känns det bra? Blir det pepp och jävlaranamma? Nu kör vi!
– Nä, tänkte väl inte det.

Det är aldrig så man bygger ett framgångsrikt politiskt projekt. Det är aldrig så man entusiasmerar till organisering och sammanhållning, istället blir det splittring och depp.

Men nu står vi där. Först med en usel M/KD-budget, som nu toppas med en usel budget med Stefan Löfven som fanbärare. Märkligt nog kallas den här uppgörelsen en ”mittenuppgörelse”. I så fall vet jag inte vilken mitten som åsyftas. Möjligen den mongoliska hordens mittenfåra. För ser man till innehållet i det där 73 punktsprogrammet så rundar de lätt Djingis Khan som högerytter i två avgörande frågor: arbetsrätten och bostadspolitken.

Låt oss lyssna på två herrar som knappast kan anklagas för att vara några förtäckta bolsjeviker.

Henrik Ehrenberg, tidigare stabschef hos socialminister Göran Hägglund (KD) om de föreslagna försämringarna av arbetsrätten och turordning vid uppsägning:

– Det är en enögd arbetsgivarståndpunkt som är märklig. Nuvarande kollektivavtal bygger på att reglerna finns, man kan inte lyfta bort dem utan att det händer dramatiska saker i avtalen.

Och tidigare bostadsministern, Stefan Attefall (KD):

– Förändringar i hyressättningen för att komma åt bostadsbristen är feltänkt. Däremot skapar man oro hos folk över att de inte ska få råd att bo kvar i sina hem. Det är naivt att tro att en friare hyressättning ger ett stort bidrag till bostadsförsörjningen.

Ingen övergångslösning utan systemförändringar

Det som kan tas som detaljer i ett längre dokument får avgörande och radikala förändringar. Om vi tittar i det där 16-sidiga dokumentet som den tillträdande S/MP-regeringen tillsammans med Liberalerna och Centern ska driva genomföra de kommande fyra åren finner man en helt avgörande formulering:

”Förslagen i denna överenskommelse kan handlingskrafigt möta dessa utmaningar genom att låsa upp gamla knutar och åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid.”

Vi tar det en gång till: ”…och åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid.”

Det här är inget övergångsdokument som ska hantera en snårig parlamentarisk situation. Det här handlar om genomgående systemförändringar. Det handlar om grundläggande maktförskjutningar, från medborgare till välfärdskapitalister, från hyresgäster till fastighetsägare, från lönearbetare till arbetsköpare. Helt enkelt en maktförskjutning från arbetarklassen till borgarklassen, som kommer att försvåra kollektiv kamp och individualisera samhällsproblem, det kommer att så split och skapa otrygghet.

Funktionskapitalism: överföring av pengar från skattebetalande medborgare till privata, subventionerade särintressen

Studerar vi det här Djingis Khan-dokumentet närmare så ser vi för det första att plundringen av skattemedel ska bestå. Det kommer vara fortsatta fritt fram med skojare inom välfärdssektorn, som kan profitera på gamla, barn och sjuka. Allmänhetens behov och vilja ska stå tillbaka för särintresset. Arbetsförmedlingens roll som förmedlare av arbete ska läggas ut på utomstående. Ytterligare skattemedel ska alltså skickas över till en ny vilda västernbransch. I punkt 61 understryker de att det ska råda ”konsekvensneutralitet” mellan offentliga vårdgivare och privata vårdkapitalister. I praktiken innebär det alltid att företagen lipar över att det är för billigt att gå till det offentliga, att den offentliga verksamheten måste höja sina avgifter för att annars kan inte de privata göra vinst. Sedan utökas givetvis RUT-bidraget kraftigt, både i omfattning och i reda pengar. Vill någon ha en butler är det helt okej, men det är knappast min och din uppgift att subventionera det. Statsvetaren Stig-Björn Ljungren kallar det här funktionskapitalism, han menar:

”Formellt är det offentlig sektor som ”äger” sjukhus, skolor, vårdinrättningar och allt annat som har med kommunikationer och drift att göra. Men arbetet utförs allt oftare av privata aktörer. Genom upphandlingar och avknoppningar har vi fått en funktionskapitalistisk ordning.”

Staten får rollen att överföra pengar från skattebetalande medborgare till privata, subventionerade särintressen. Långt borta från den s k fria marknaden som de annars hyllar.

För det andra handlar den här överenskommelsen om att slå sönder hyresgästernas inflytande och låta fastighetsägarna få fritt blås med fri hyressättning i ny produktion. I punkt 44:as fikonspråk tydliggörs denna maktförkjutning där ”förhandlingssystemet ska reformeras för att fungera mer effektivt”, det handlar om att ”hyrsvärden och hyresgästen ska får en större frihet att komma överrens”. Det är som att säga att en förälder och ett barn ska ges större möjlighet att ”komma överrens”. Det handlar ju om styrkepositioner där hyresgästen alltid är den svagare parten i en enskildt förhandling. Men visst, att låta fastighetsägarna sätta priserna fritt är ett väldigt effekivt sätt att kapa bostadsköerna, går man in på Uppsala bostadsförmedling så finns nya fräscha lägenheter med noll, en, två sökande. Perfekt. Höj hyran, kapa köerna. Ingen har råd att bo där.

Flitiga mongoliska centrister

För det tredje handlar det om arbetsmarknaden. Det är här den mongoliska hordens centrister visat sig som mest flitiga i sina uppslag att underminera oss anställda. De vill skapa nya låglönejobb som går under kollekavtalen, de vill kastrera facket genom att hiva ut turordningsreglerna vid uppsägning (LAS), de vill försämra A-kassan, de vill så kallat utöka ”flexibiliteten”, alltså utöka arbetsköparens godtycke, de vill göra om Arbetsfömedlingen till en kolossal kontrollinstans. Utöver det här pågår ju ett arbete för att försämra strejkrätten.

Sammantaget innebär det här att pressen på lönerna neråt ökar och det slår igenom hela kedjan. Sänker man de lägsta lönerna, med s k nystarstjobb, så påverkar det hela lönstrukturen. Den försämrade A-kassan som ska trappas ned över tid – så kallad flexicurity – ska hetsa folk att ta vilket jobb som helst, som innebär att fel personer hamnarpå fel plats och överkvalificerade tränger ut andra. Det skapar ett otryggare samhälle, med otrygga anställa. Men det är väl där den utökade RUT-tjänsten: ”trygghetstjänst” ska fylla en funktion, vad vet jag.

De ska ”utjämna ekonomiska klyftor” med skattesänkningar för de bättre bemedlade

Att läsa det där dokumentet var en mycket märklig upplevelse. De skriver att de ska ”utjämna dagens växande ekonomiska klyftor” och i nästa andetag ska skatterna för de bättre bemedlade sänkas. Värnskatten ska slopas och marginalskatterna ska sänkas. Det blir direkt löjeväckande, när t o m Moderaterna går ut och kritiserar det här från vänster.

Men finns det inga vettiga inslag i det här dokumentet? Jo, visst. Det är lite Djingis Khan med ett grönt ansikte. Ett klimatanpassat rövarband.

Och det här är tecken i tiden. Unga, progressiva ledare som Justin Trudeau i Kanada och Emmanuel Macron i Frankrike för sig med progressiva värderingar, talar om tolerans och utveckling. Men när det kommer till kritan är det samma gamla gäng de berikar. Macron lät en redan ekonomiskt utsatt grupp betala för hans klimatpolitik samtidigt som han tog bort skatter för de rika. Och när de gula västarna reagerar i vredesmod utmålas de som reaktionära bråkmakare. Ett knep som misslyckades. Men vi kommer att se mer av det, att ställa den tradionella arbetarklassen mot progressiva storstadsbor. Men låt oss inte luras av fager retorik, utan se vem ska ska betala kalaset och vem som kommer undan.

För att knyta an till där jag inledde: för att orka kämpa, för att orka engagera sig, för att orka bry sig måste det till annat än pest eller kolera. När jag gick en utbildning inom Hyresgästföreningen fick vi lära oss om den historiska kampen för skapliga bostäder och rimliga hyror. Tydligen hade Lenin en gång yttrat att hyresgästerna borde beväpna sig för att kunna hantera odrägliga fastighetägare. Och det är dags att beväpna oss. Vi ska beväpna oss med solidaritet. Solidaritet i bemärkelsen att vi ställer upp för varandra i en jämlik ömsesidig relation, hjälper jag dig så vet jag att du hjälper mig. Det är solidaritet, inte välgörenhet. Vi ska beväpna oss med hopp, om en ljusnande framtid bortom pest eller kolera, för det är glöden som gör det värt att ha något att slåss för. Vi ska beväpna oss med gemenskap, för det är vår styrka, vårt antal.

Som Percy Bysshe Shelley en gång diktade: Ye are many, they are few.

Så gå till era fackförbund, till era studentorganisationer, till ditt grannskap, till dina nätverk och beväpna er.

ABE BERGGÅRDH