Nyliberal eller marknadsliberal ideologi betonar individen på kollektivets bekostnad. Människor är sociala varelser som kan vara både egoistiska och altruistiska. Att ensidigt betona en sida av mänskliga egenskaper och behov kan bara leda fel.

Grundläggande teorier

En av grundvalarna för nyliberal ideologi är den neoklassiska ekonomiska teorin. I den antas det finnas ett stort antal människor som agerar utifrån egenintresse, altruism finns inte alls med i grundmodellen. Dessa individer agerar dessutom helt oberoende av varandra vilket är en omöjlighet i ett samhälle eftersom vi ofelbart påverkas av andra personers konsumtion och andra aktiviteter. Individernas preferenser (vad de vill ha/konsumera) är på förhand givna. Ägande och personliga resurser är också givna. Individerna antas ha full information om kvalitén på de varor som säljs, vilket inte heller är uppfyllt.

I en sådan abstrakt värld utan störande verklighet kan man visa att en marknad kan ge en resursanvändning som inte kan förbättras genom att i efterskott flytta resurser från en användning till en annan. Det förutsätts också att nyttofunktioner och produktionsfunktioner har vissa matematiska egenskaper. Man kan göra modellen lite mer komplicerad genom att lägga in företag som antas maximera sin vinst, att företag ägs av individerna, att individer kan utföra arbete i företag som säljer produktionsresultatet till individerna och man kan lägga in en separat marknad för information så att individerna kan få full information om de betalar för den. Med en sådan teori framstår marknaden som ett effektivt redskap, vilket är korrekt under vissa villkor, men i mycket mer begränsad mening än vad politiker som tror sig ha förstått vad teorin säger.

Marknaden kan via priserna skicka signaler om knapphet på resurser i en annan del av en ekonomi utan att individerna som fattar beslut om konsumtion förstår vad knappheten består i. Marknaden är i viss utsträckning självreglerande och incitamenten (morot och piska) är inbyggda i systemet. Ett planeringssystem är mindre flexibelt och förutsätter andra arrangemang för att människor ska göra de arbetsinsatser som krävs för att få fram den produktion människor har behov av. Vid empirisk analys visar det sig att förutsägelser från neoklassisk teori stämmer i många sammanhang, t.ex. att efterfrågad kvantitet minskar när priset ökas. I neoklassisk teori är antagandet om ”ceteris paribus”, dvs. att allt som inte direkt ingår i analysen är oförändrat, fundamentalt. Dessutom görs de allra flesta analyser för marginella förändringar. Det innebär att teorin och dess tillämpning inte har förutsättningar att ge svar om grundläggande systemfrågor, som förutsätter en mer holistisk analys. Systemfrågor är allt annat än marginella till sin karaktär. Det finns, trots teorins brister, ingen annan teori som kan användas för att bättre förstå kortsiktigt beteende på marknader.

Det är inte svårt att visa att människors preferenser förändras över tiden och att det sker i interaktion med andra människor. Antagandet om på förhand given fördelning av förmögenheter, som inte ifrågasätts, innebär att analysen har fokus på effektivitet i användandet av resurser inte fördelning. Problematisering av rättvisa saknas nästan helt.

Tillämpat på vård och flera andra välfärdstjänster kan man snabbt konstatera att åtminstone ett av villkoren för fungerande marknader inte är uppfyllt. Den tilltänkta konsumenten, dvs. vårdnadstagaren vet inte vilken kvalité det är på de olika alternativ som bjuds ut på marknaden. Det är mycket svårare att veta än det är för vanliga varor som finns att köpa i affärer.

Miljö och naturresurser

Det som redan framförts ovan borde räcka för att visa att neoklassisk teori vilar på svag grund, men det finns fler invändningar. Många resurser har sådana fysiska egenskaper att de inte är enkelt avgränsbara och/eller delbara vilket gör att de inte kan hanteras på ett optimalt sätt av en marknad, ens teoretiskt.

Om en resurs inte kan avgränsas och ägaren inte kan ha full kontroll över den medför det att andra kan utnyttja den. Det som alla äger (har möjlighet att utnyttja) äger ingen. Sådana resurser tenderar att överutnyttjas och förstöras. Det kan t.ex. vara fisk i haven. Det är detta som brukar kallas ”allmänningarnas tragedi”. I måttlig skala och under vissa förutsättningar kan sådana resurser hanteras på ett bra sätt kooperativt.

Miljöeffekter av produktion eller konsumtion som man inte behöver betala för kommer att överproduceras. Man kan också säga att de kollektiva varorna vatten och luft inte ägs av någon och därför överutnyttjas.

Om en resurs eller vara inte kan delas upp i små delar och säljas separat kan marknaden inte lösa resursanvändningen på ett idealt sätt. Ett specialfall är att resursen inte förbrukas vid konsumtion. Ett vackert landskap, en fyr, ett TV-program eller en bro kan utnyttjas av många men fortfarande finnas kvar för andra att konsumera. Sådana resurser eller varor kommer att underproduceras eftersom det är svårt att sätta rätt pris på dem. Produktionskostnaden kan vara betydande, men den samhällsekonomiska kostnaden av att den utnyttjas är nära noll. Det innebär att en oreglerad marknad inte kan ge en optimal lösning. Patentsystem är ett sätt att hantera detta problem som medför att konsumenter betalar mer än vad som är samhällsekonomiskt motiverat och att skillnader i inkomst och förmögenhet ökar. En kollektivfinansiering är att föredra.

Andelen resurser som inte är som de ska vara för att teorin ska fungera är mycket stor. De flesta former av produktion och konsumtion har effekter på miljön.

Historisk erfarenhet

Den ekonomiska teorin tycks fungera som bas för en ideologisk riktning trots dess svaga grund. När argumenten från den teoretiska världen skjuts i sank kommer argumenten som hänvisar till historisk erfarenhet. Det kan låta ungefär så här: ”De västerländska marknadsekonomierna har lyckats bättre än andra. Det är de som tagit fram de flesta produkterna och merparten av ny teknik.”

Historiskt har mycket av mänsklighetens kunskap utvecklats i områden där länder som Kina, Indien, Pakistan, Irak, Egypten finns idag. En väsentlig del av grundläggande kunskap har förts över till Europeiska länder under senare tid.

De många krigen i Europa har påverkat sökandet efter tekniska lösningar. Europeisk kolonialism bidrog till att ge europeiska länder ett ekonomiskt överskott som gjort det möjligt att satsa på annat än överlevnad.

Trots detta kan man inte komma ifrån att marknader och kapitalism varit en viktig kraft i utvecklandet av produktion och masskonsumtion som inte fanns i en jämförbar utsträckning tidigare. Viss teknikutveckling baserad på utnyttjande av vindkraft gjordes i Holland, sedan flyttades teknikutvecklingens centrum över till England där kolet och ångmaskinen var viktiga faktorer. Den tekniska revolutionen spreds till länder som Tyskland, Frankrike, Sverige och senare Ryssland. När förmågan att utnyttja olja i explosionsmotorer utvecklades i USA flyttade utvecklingsnoden dit. Parallellt med detta har universiteten bidragit till utvecklingen med att ta fram kunskap om bl.a. elektricitet och senare elektronik. De skattefinansierade investeringarna i USA som satsats på forskning för att utveckla vapen och rymdteknologi har haft en avgörande betydelse för utvecklandet av datorer och internet. De som kapitaliserat på detta är företag som Microsoft, Apple, Google och Facebook samt några producenter av vapensystem.

Under några korta perioder har socialistiska ekonomier utvecklats mycket snabbt, t.ex. i Sovjetunionen och Kina. Sovjetunionen gick från att ha varit ett u-land med inslag av industri till att vara en av två supermakter. Den snabba teknikutveckling som skedde där riktades dock i stor utsträckning in på att garantera att landet inte skulle hotas av utplåning, såsom skett när nazityskland gick in och ockuperade stora delar av landet och Sovjetunionen förlorade över 25 miljoner människor. I Kina utvecklades landet så att förväntad livslängd ökades med tjugo år under ca 25 års tid, en bedrift som är svår att slå. Dessa ekonomier har haft större förmåga att mobilisera hela arbetskraften under det att marknadsekonomier ständigt har arbetslöshet. Upplösningen av Sovjetunionen och övergången till marknad ledde till en nedgång i ekonomisk aktivitet och många förtida dödsfall. Övergången från planering till marknad i Kina inom samma politiska maktstruktur ledde till en ökad ekonomisk aktivitet. Hastigheten i Kinas ekonomiska tillväxt berodde på att det fanns utvecklade marknader utanför Kina där man kunde få avsättning för sina produkter.

Marknaden har inte löst problemet med fattigdom, som fortfarande två hundrafemtio år efter den industriella revolutionens början är ett gissel för betydande delar av världens befolkning. Under de senaste drygt 30 åren har skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökat i de flesta länder. Det är just de expansiva marknadsekonomierna som i första hand skapat miljöproblem, t.ex. klimatförändringen som är ett hot mot mänskligheten.Slutsats

En lösning som ensidigt betonar individen på kollektivets bekostnad och egoism på altruismens bekostnad innebär ett steg bakåt för mänskligheten. De ekonomiska system som hittills varit mest framgångsrika på att tillfredsställa mänskliga behov hos en majoritet av befolkningen är de välfärdsstater som utvecklats i främst de nordiska länderna. Det utmärkande för dessa system är just strävan efter balans mellan individ och kollektiv. Ett system som har starkare kollektiva inslag och som tar större ansvar för utnyttjandet av knappa naturresurser och den gemensamma miljön vore önskvärt. De system som snabbast fört ett land från fattigdom och kort livslängd till en mer rimlig nivå ockh kraftigt ökad livslängd är de socialistiska.