I en detaljerad studie över svensk media och dess rapportering kring Västs uttåg ur afghanistan, upptäcker läsaren omedelbart att det rådde nästan total bifallande konformitet över våra humanitära avsikter i ockupationen av landet. Västs historiska roll i Afghanistan har varit att “stoppa etniska utrensningar, folkmord och andra folkrättsbrott”, där våra insatser i Afghanistan är “det senaste exemplet” på genuin humanitarianism. Praktiskt taget ingen intellektuell ansåg att den brutala ockupationen var principiellt fel (Global Politics, Olluri, 26 aug. 2021).

     Nu har de jingoistiska paraderna här hemma avtagit, vilket liknar fallet USA, där 21 minuter nyhetstid i de fem största nyhetskanalerna ägnats åt Afghanistan från slutet av september förra året till decembers sista dagar (Responsible Statecraft, Lobe, 29 dec. 2021). Efter att USA förbjöd Afghanistans tillgång till dess egna pengar, nästan $10 miljarder, varnade FN att följderna under de kommande månaderna skulle bli en fattigdomsgrad på 98% av befolkningen som följd av Västs “disciplinering”, och att 93% var undernärda, som World Food Program påpekade. USA:s storrån på det kanske fattigaste folket i världen förklarade World Bank vara huvudorsaken till den “enorma krympningen av ekonomin” (Asia Times, 14 okt. 2021). December noterade UNICEF att minst hälften av befolkningen led av akut “svält” (Antiwar, 14;21 dec. 2021). I den afghanska pressen kan vi läsa att ungefär 50% av landets fabriker har stängt, att familjer “har sålt sina barn och deras njurar för att ha råd att leva”. Detta är alltså inget mindre än “en lavin av hunger och desperation”, för att citera World Food Program igen. (Tolo, 15 dec. 2021; 13;16 jan. 2022).

     Ledande elitintellektuella i Afghanistan påpekar det självklara. Sanktionerna stärker talibanregimen, vilket alla redan vet: dessa “drar folk i armarna på regimen för att få fram förnödenheter. Sanktionerna främjar inte en frihetsanda, utan skapar snarare förutsättningarna för ytterligare förtryck.” Tidigare FN-topp, Kai Eide, tydliggjorde att den ekonomiska mobbningen utgör “straff” mot det “afghanska folket”. Han fick instämmande från bland andra professor Jason Lyall. Han påpekade att Västs barmhärtighet nu orsakar “en av de värsta humanitära katastroferna i modern historia” (Responsible Statecraft, Larison, 5 nov. 2021). Vi kan lära av en detaljerad studie av Dr. William Byrd, att krisen “är ett direkt resultat” av USA:s ekonomiska röveri, samt att man unilateralt har satt stopp för ett försök av IMF att bistå Afghanistan med $460 miljoner – allt i total strid med global konsensus, förstås (LAF, Prashad, 20 jan. 2021).

     Tyvärr tog besvären för intelligentian på hemmaplan slut efter september 2021. Nyheten var då att USA möjligtvis gjort bort sig strategiskt; inte att man orsakat enormt lidande, och dessutom att detta nu pågår utan motstycke.

     Det var tyst om oförrätterna mot det afghanska folket då, och det är tyst nu.