I Sverige finns det en bred uppslutning bakom hårda sanktioner mot Ryssland motiverade av kriget i Ukraina. Politiker tävlar om att vara tuffast i klassen, särskilt när det gäller att strypa importen av olja och gas. Sanktionspolitiken har en analytiskt svag grund. Den är en form av självbedrägeri.

Sanktionspolitiken som beslutats av USA, EU och några allierade har inte lyckats och kommer inte att lyckas med det den är avsedd att åstadkomma – att skada rysk ekonomi och tvinga Ryssland att ändra sin politik. En avgörande faktor för bristande framgång är att flertalet länder i världen inte deltar i sanktionerna. Sanktioner har historiskt visat sig vara ineffektiva i att påverka regeringar att ändra sin politik i anslutning till krig. När det gäller sanktionerna som motiverats av kriget i Ukraina finns det flera faktorer som gör att de inte slår så som det var tänkt.

Av Rysslands ekonomiska kapacitet (BNP), konsumtion, investeringar, export minus import, utgjorde export av energiråvaror 17 procent år 2021. Det som exporterades till EU var 8,4 procent och det som exporterades till övriga världen var 8,6 procent. Om EU skulle avstå helt från denna import från Ryssland skulle man kunna tro att det blir ett ekonomiskt bortfall på över 8,4 procent för rysk ekonomi. Det skulle bli kännbart för Ryssland, men i och med att priserna stiger på all energi kommer försäljningen till de länder som inte deltar i sanktionerna att ge större inkomster än tidigare. Till det kommer att en stor del av det som tidigare sålts till EU kan säljas till andra länder.

Ryssland kommer därför inte att drabbas så hårt av minskad export av energiråvaror som de som beslutat att införa sanktionerna förväntat sig. Det kommer dock att bli övergångsproblem under några månader. Konsumenter, industri, jordbruk och transporter i EU kommer däremot att drabbas av bristande tillgång och högre priser. Konsumenter i USA kommer att drabbas av prisökningarna, men exportörer av energiråvaror kommer att gynnas. Flera andra länder som exporterar energiråvaror, t.ex. Saudiarabien, kommer också att gynnas.

Rysslands export av annat än energiråvaror utgör 12,7 procent av BNP. Delar av det påverkas av sanktioner och en del går till EU. Det handlar bl.a. om metaller som nickel, palladium och aluminium, där Ryssland står för en betydande del av global export. Bilindustrin använder palladium i katalysatorer. Ryssland var 2021 världens största exportör av såväl vete som handelsgödsel. Om den exporten stoppas blir det stora prisökningar på världsmarknaden för livsmedel. Påverkan på Rysslands inkomster liknar dem som gäller för energiråvaror. Påverkan på konsumenter och affärsverksamhet i EU och resten av världen liknar också dem som gäller energiråvaror. Det kan dock uppstå allvarliga problem med tillgång på nyckelråvaror. Ryssland kan få allvarliga problem med brist på vissa komponenter och reservdelar när export till Ryssland hindras, åtminstone under en övergångsperiod. Ryssland har dock redan anpassat och differentierat sin ekonomi samt ökat sitt samarbete med främst Kina efter det att sanktioner infördes 2014.

Avstängning av flera ryska banker från Swift och det faktum att ett flertal västerländska företag lagt ner sin verksamhet i Ryssland får åtminstone betydande övergångsproblem. Utländska företags tillgångar kommer att kunna utnyttjas av ryska företag. Konfiskering av ryska tillgångar i EU och USA medför inget hårt slag mot rysk ekonomi. På lite sikt kommer effekten av sanktionspolitiken att leda till ökad integration mellan Ryssland och flera andra länder i syd, främst Kina. Summan av alla insatser mot rysk ekonomi har varit en hög inflation i landet och en kraftig nedgång i rubelns värde i relation till andra valutor under en dryg månad. Rubeln har dock redan återgått till nivån den hade under månaderna som föregick kriget, bl.a. som en följd av beslutet att knyta rubelns värde till guld. Inflationen som en följd av sanktionerna är ett globalt fenomen, men Ryssland drabbades mer än övriga länder i mars. Dock kan nämnas att t.ex. Tyskland också drabbats av hög inflation. Det finns tecken på att dollarns ställning som världsvaluta hotas av pågående trender i global handel som påverkats av sanktionerna. Det är ett allvarligt slag mot USA:s ekonomi, när det sker.

De som kommer att drabbas värst av högre priser på energi och handelsgödsel som medför ökade priser på jordbruksprodukter är dock de redan mycket fattiga som riskerar att drabbas av svält och undernäring. Det skrev jag om redan 6/3 och det har bekräftats av flera analytiker bl.a. i FN. 

Det kan noteras att flertalet länder som deltar i sanktionerna mot Ryssland tillhör världens rikaste (BNP/capita) och flertalet länder som inte deltar tillhör världens fattiga länder eller medelinkomstländer. Ett stort antal av dem som deltar i sanktionspolitiken har dessutom under några decennier direkt eller indirekt givit stöd till USA:s krig, som i omfattning och antal döda vida överskrider det som andra länder orsakat under samma period. En majoritet av de länder som inte deltar i sanktionerna har däremot avstått från att sluta upp bakom USA:s krig. USA, EU m.fl., kämpar för att behålla sin dominans och sina privilegier i världen. De forna kolonierna ställer inte upp på rådande villkor i dagens orättvisa värld. En av effekterna av sanktionerna är att övergången från den uni-polära världsordningen till en multipolär snarare påskyndas än bromsas upp.

Sanktionspolitiken kan beskrivas som ett mindre kreativt sätt att skjuta sig själv i foten. Argumentet at ”vi” måste ju göra något faller om det som kan göras inte får avsedd effekt.

(Foto, L Drake)