De som anser att Sverige inte borde skicka vapen till Ukraina eller att sanktioner skapar mer skada än de gör nytta ifrågasätts moraliskt i svensk debatt. Fördömanden av Ryssland och dess ledare Vladimir Putin ses som norm i de flesta medier. Det har tagit rent absurda uttryck som når omslaget på Kefir-paket ändras eller när musik av ryska kompositörer inte kan spelas. Det finns skäl att granska den enkla bild av världen som ligger till grund för dylika ifrågasättanden och löjliga åtgärder. Denna genomgång av mina ställningstaganden om frågor som är kopplade till kriget i Ukraina motiveras inte av något enskilt fall av moralism som riktats mot mig eller andra utan av ett flertal sådana fall.

För det första är Sverige ett formellt alliansfritt land som har ett förbud för kommersiell export av vapen till krigförande land. Det finns dock inget som förbjuder staten att överföra vapen till annat land. Den avgörande frågan borde vara om det gör mer nytta än skada. Det mest sannolika är att det förlänger kriget och därmed lidandet. Det kommer däremot knappast att kunna påverka slutresultatet. * Sveriges beslut att skicka vapen till Ukraina – Synapze

Mycket omfattande sanktioner, som föreslagits av många i debatten och som mer och mer är USA och EU:s politik, medför kraftigt ökade priser på energi och livsmedel globalt. Det innebär ett hot om att väldigt många fler människor kommer att dö av svält och näringsbrist än av det krig man avser att stoppa. Dessutom har tidigare sanktioner mot en lång rad länder inte visat sig ha den effekt som varit det uttalade målet. Argumentet att det gäller att dra undan finansieringsmöjligheter för fortsatt krig i Ukraina faller eftersom på några månaders sikt saknar inte Ryssland den finansiering landet behöver för fortsatt krig. * Hur många kommer att dö av sanktioner? – Synapze

Den moraliska aspekten när det gäller dem som är mot vapenleveranser och hårda sanktioner kan bara besvaras efter en genomgång av vad som hänt innan kriget bröt ut. Jag är en av dem som några gånger ifrågasatts moraliskt i detta sammanhang. Därför ger jag en översikt över viktiga händelser som ingår i bakgrunden till kriget och vilka ståndpunkter jag haft i anslutning till dessa händelser. Källor som anges motiveras av att de visar vilka ståndpunkter jag haft avseende relevanta händelser.

Grundkonflikten är mellan USA/NATO och Ryssland och den underordnade konflikten står mellan främst Ukraina och Ryssland. Det är lättare att följa diskussionen om frågor om Majdan-Krim-Donbass tas upp i en kedja och Natos utvidgning i en annan.

Majdanprotesterna var legitima, men kuppen 2014 som genomfördes av beväpnade högerextrema grupper och genom en omröstning i Radan för att avsätta den demokratiskt valde presidenten var illegal. Till och med Poroshenko har sagt att omröstningen i Radan inte genomfördes i enlighet med konstitutionen. * Maidan 2014 och faktaresistens – Synapze

När det i Ukraina genomförts en kupp med stöd av USA, Sverige och några ytterligare länder fanns det risk att NATO-trupp snart skulle stå utanför stängslet till flottbasen i Sevastopol, Rysslands enda med tillgång till Svarta Havet och Medelhavet. Till detta kommer att Folkrepubliken Krim redan röstat om självständighet. Det har dock inte godkänts av regeringen i Kiev. Folkrättsligt står olika principer i motsättning till varandra. Jag har deklarerat att delar av processen inte genomförts i enlighet med FN-stadgan.

Efter kuppen då det inte fanns en legitim regering i Ukraina var det många i de östra och södra delarna av landet som ville lämna Ukraina eller kräva federalisering av landet. Försöken slogs ner med våld av militär (som inte användes i samband med Majdanprotesterna trots högerkrafternas omfattande våldsanvändning). Det ledde till att utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk bildades och inbördeskriget var ett faktum. Högerextremas våld i bl.a. massakern i Odessa har också haft en inverkan på de inre konflikterna i Ukraina.

Minsk 2-avtal slöts mellan parterna och garanterades av Ryssland, Tyskland och Frankrike. Minsk 2-avtalet fick stöd i FN:s Säkerhetsråd (Resolution 2202). President Poroshenko påbörjade genomförandet av Kievsidans del av Minsk 2, men det blockerades av högerextrema grupper som protesterade utanför Radan. Senare gjorde sa även president Zelenski att han skulle verka för det – med samma resultat. Båda dessa presidenter har senare deklarerat att Ukraina inte kommer att genomföra Minsk 2. Västländer med USA i spetsen har inte tryckt på Ukrainas politiska ledning att genomföra sin del av Minsk 2. * EUs sanktioner mot Ryssland och Minskavtalet – bedrägeri på hög nivå? – Synapze

Donetsk och Luhansk har beskjutits till och från under 7 år och inbördeskriget har medfört ca 14 000 döda, varav flertalet på Donbassidan, och ett stort antal flyktingar.

Det ryska erkännandet av utbrytarrepublikerna kan ifrågasättas juridiskt, men med hänsyn till Kievsidans agerande under 8 år fanns det inte så många andra lösningar. NATO bombade Jugoslavien i 78 dagar 1999 med syfte att tvinga landet att lämna landsändan Kosovo. Några år senare deklarerade sig Kosovo som ett självständigt land vilket erkändes av ett flertal västländer. Det är därför inte rimligt att västländer nu är upprörda över Rysslands erkännande av de två utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk.  

Jag trodde att Ryssland efter erkännandet skulle dra fram trupp till gränsen och därigenom mer eller mindre omöjliggöra fortsatt beskjutning av Donetsk och Luhansk, men det blev i stället ett angrepp av större slag mot Ukraina. Till detta återkommer jag efter genomgången av vad NATO:s expansion österut lett till.

Kriget i Georgien 2008 har ofta använts som argument för rysk aggression. Kriget startades efter beslut av Georgiens president Micheil Saakashvili att beskjuta, Tschinvali, huvudorten i Sydossetien. Där befann sig rysk fredsbevarande trupp sedan 1990-talet. Sydossetien och Abchasien hade inte inordnat sig i Georgien efter avknoppningen från Sovjetunionen.

Allmänt kan noteras att Krim, Donetsk, Luhansk, Sydossetien och Abchasien handlar om lokala majoriteter som upplevt sig hamna i fel land när Sovjetunionen upplöstes. Det finns ett till sådant fall som inte lösts och det är Transnistrien i Moldavien. I övrigt finns det knappast någon mer olöst konflikt av det slaget.

När Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes och det inte längre fanns två supermakter med motsatta intressen som hade varit grunden för det kalla kriget borde det ha funnits förutsättningar för en fredlig utveckling. I stället för att upplösa NATO och satsa på fredlig samverkan bevarades NATO. Mot vilket hot kan man fråga sig. Senare utvidgades NATO fram till den ryska gränsen. Utvidgningen har drivits på av USA, dvs det handlar inte bara om små nationer som önskat ansluta sig. USA, NATO som organisation och Natoländer har under de senaste 25 åren drivit krig i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Dessa insatser har jag tagit avstånd ifrån. Hur många av dem som nu kritiserar dem som inte vill skicka vapen till Ukraina eller inte är för hårda sanktioner var tydliga i sina avståndstagande från dessa krig?

I december 2021 skickade den ryska ledningen två dokument till USA respektive NATO med krav på avtal om ömsesidiga säkerhetsgarantier och stopp för NATO:s expansion till nya länder. Dessa krav avfärdades i stort sett av berörda länder. Min uppfattning var att de borde tagits på stort allvar och att parterna borde strävat efter en lösning som skulle säkra freden. Satsa på avspänning mellan Öst och Väst! – Synapze

Det finns ett flertal mycket kunniga personer i USA och i några andra västländer som gör bedömningen att USA har ett huvudansvar för den situation och de villkor som ledde fram till den skarpa situation som föregick kriget i Ukraina. Det gäller prof. em. John Mearsheimer som är världsledande expert på geopolitik, Ray McGovern som är en f.d. chef inom CIA för Rysslandsfrågor, f.d. vapeninspektören (Irak) Scott Ritter, f.d. schweiziska översten, Jacques Baud, som jobbat inom FN, f.d. översten och Pentagonrådgivaren Douglas McGregor m.fl. Uttalanden som de gjort är lätta att hitta på nätet.

Särskilt intressant är det att f.d. CIA-chefen och Secretary of Defence Leon Panetta sagt att Ukraina kriget är ett proxykrig vare sig USA medger det eller ej.

Den ryska reaktionen på USA/NATO:s avvisande svar var, tillsammans med utvecklingen i Ukraina och Donbass, att inleda en attack på Ukraina.

Redan på morgonen den 24/2 tog jag avstånd från det ryska angreppet och deklarerade att det som bör genomföras är eld upphör och fredsförhandlingar. Min uppfattning var (och är) att andra alternativ inte är bättre varken för Ukraina, Ryssland eller resten av världen. Eld upphör och fredsförhandling! – Synapze

Jag var en undertecknare till ett uttalande från fyra nordiska länder där följande konstaterande, som är överordnat andra avvägningar i den aktuella konflikten, fanns med: ”Det finns en risk att kriget utvidgas och trappas upp till ett storkrig mellan öst och väst – i värsta fall med kärnvapen.” Kan sanktioner förkorta kriget?  – Synapze.

Före 24/2 var jag för att Minskavtalet skulle genomföras och att USA/NATO och Ryssland skulle förhandla om ömsesidiga säkerhetsgarantier – i syfte att undvika upptrappning av ett redan spänt tillstånd och i dess förlängning ett krig. När kriget var ett faktum ansåg jag att målet var att avsluta det så fort som möjligt. Ryssland är betydligt starkare militärt än Ukraina och det fanns ingen reell möjlighet att avsluta kriget utan eftergifter från Ukrainas sida. Det handlar inte om juridisk eller moralisk rätt – utan om makt eller annorlunda uttryckt om realism.

Allmänt måste vi arbeta för fred inte bara för att undvika krig.

***

När inlägget var klart har det kommit en delvis ny diskussion. Det har i alla fall kommit en rad nya påståenden att ta ställning till. Båda sidor har anklagat motståndaren för brott mot krigets lagar. Det som har uppmärksammats mest avser Butja som avser ryska brott. Där finns det videofilmer och vittnesmål, men det finns också flera typer av ifrågasättanden av dokumentationen. Det finns även videoinspelningar av avrättningar och tortyr av ryska krigsfångar. När det gäller Mariupol finns det flera intervjuer som visar på krigsbrott. Min bedömning är att det troligtvis begåtts brott mot krigets lagar på båda sidorna. Det är dock svårt för utomstående att avgöra sanningshalten i alla enskilda anklagelser. Min ståndpunkt är att anklagelserna bör lämnas över till en internationell oberoende domstol som har tillgång till god utredningskapacitet. Det är inte acceptabelt att utredningar bara sköts av parterna eller organisationer som Human Rights Watch.