Den rapport om säkerhetsläget som tagits fram av en parlamentarisk utredning är lika frikopplad från oberoende analys som svenska myndigheters analyser på säkerhetsområdet brukar vara. (Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige, Ds 2022:7 (regeringen.se)) Utredningens beskrivning av säkerhetsläget var klar redan när utredningen tillsattes. Någon förutsättningslös analys var det aldrig tal om. En ingående kritik av utredningen har publicerats på Alliansfriheten. (Säkerhetspolitisk rapport som inte lämnar några alternativ – BEVARA ALLIANSFRIHETEN) Här följer min kritik i korthet.

Detta citat från utredningen som beskriver utredningen interna arbetsprocess indikerar att partiernas inställning styrt från början och att huvudslutsatsen var fördefinierad – det handlar om Ryssland och det ges inget alternativ till medlemskap i Nato.

”Vid det andra mötet avhandlades Ryssland. Vid det tredje mötet diskuterades de västliga aktörernas respons på det förändrade säkerhetspolitiska läget. Vid mötet beslutades att rapporten skulle färdigställas senast den 13 maj. På mötena fyra och fem avhandlades Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, inklusive frågan om ett eventuellt svenskt Natomedlemskap.” (Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige, Ds 2022:7 (regeringen.se))

Aggressionen kommer från Ryssland och Västvärlden reagerar. Det var så det lät i Försvarspropositionen 2020. (Nej till ökat samarbete med Nato – Satsa på FRED – Synapze)

Det finns enligt utredningen bara ett militärt hot och det kommer från Ryssland. Det finns ingen analys av andra eventuella hot – helt i linje med det svenska säkerhetsetablissemangets och flertalet politikers syn. När jag förra året ställde frågan om det gjorts någon analys i Sverige av konsekvenser för svensk säkerhet av USA:s många krig har jag fått nekande svar från Totalförsvarets Forskningsinstitut, Försvarshögskolan och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Då är det ju inte så konstigt att uttalanden från myndigheter och politiker inte uttrycker någon insikt om andra hot än de som utretts flera gånger – nämligen från Ryssland. (FOI – forskning eller propaganda?- Synapze  Inbyggd ensidighet i FOI:s rapporter – Synapze)

”Militärstrategiska och militärgeografiska faktorer innebär att Sverige oundvikligen skulle bli indraget i händelse av en militär konflikt i norra Europa.” (Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige, Ds 2022:7 (regeringen.se))

Något hot mot Sverige för dess egen skull finns inte. De hotet vi blir med stor sannolikhet indragna om det blir en urladdning mellan Ryssland och USA/NATO (ordet ”oundvikligen” är en skärpning jämfört med tidigare uttalanden i svenska utredningar). Frågan borde ställas om vad Sverige kan göra för att minska risken för upptrappning och militär konfrontation. Att gå med på ena sidan är ingen lösning. Sverige kan utgöra en buffert mellan stormakterna, i alla fall innan Finland blir NATO-medlem. Vi kan vara en medlare mellan stormakterna – även om även det är svårt med dagens redan intima samarbete med NATO. (Smyganslutning till Nato – Synapze)

I stället för att på något sätt bli berörda av en militär konflikt mellan USA/NATO och Ryssland blir vi ofelbart ett militärt mål. På vilket sätt är det en fördel för svensk säkerhet? Är det någon som tror att Sverige som NATO-medlem skulle ha någon sorts avskräckande effekt på Ryssland?

Det finns även en moralisk dimension i anslutning till NATO. Under ett halvsekel, från 1949 när NATO bildades fram till och med 1998, hade försvarsalliansen inte någon gång försvarat en medlem som angripits. Från och med 1999 har USA/NATO krigat i Jugoslavien (Kosovokriget), Afghanistan i 20 år. Irak 2003-, Libyen 2011 och Syrien några år därefter. När det gäller Libyen var det en kraftig överträdelse av en resolution i FN:s Säkerhetsråd och i de övriga fallen saknades stöd i FN, dvs det var folkrättsbrott. Över en miljon människor har dödats. Ukrainakriget som också är ett folkrättsbrott har medfört några tiotals tusen döda.

Det finns inget i utredningen om det folkrättsstridiga i nämnda krig som är viktiga för varje vettig bedömning av världsläget. Några av de ”krishanteringsinsatser” som avsett uppföljningen av de inledande delarna av krigen i nämns. Liksom de insatser som avser bombning av Libyen där det naturligtvis inte påpekas att det var en allvarlig överträdelse av Säkerhetsrådets resolution. Några av ovan listade krig nämns dock i negativ form i Vänsterpartiets särskilda yttrande där partiet ställt sig bakom lägesbeskrivningarna (kap 1-4) men inte slutsatserna (kap 5-7).

”Att skapa en bestående militär allians med en samling stater som redan nu är inblandade i krig och konflikter som vi inte står bakom, är kontraproduktivt och leder till ökade risker för vårt land.” och

”Samtidigt har Nato och Natoländer genomfört tre extremt misslyckade krig i Afghanistan, i Irak och i Libyen som starkt bidragit till den flyktingkatastrof EU nu misslyckas med att hantera samt framväxten av terrororganisationen Daesh/IS.” (Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige, Ds 2022:7 (regeringen.se))

Syrien nämns bara på ett ställe i utredningen.

”Den ryska ledningen har visat att den är beredd att använda militärt våld för att nå sina politiska mål i länder även längre bort från Ryssland, som exempelvis i Syrien.” (Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige, Ds 2022:7 (regeringen.se))

De Natoländer som bombat i Syrien utan stöd i FN finns det tydligen inget skäl att nämna. *Den ofta upprepade frasen om ”… har visat att den är beredd att använda militärt våld …”, tillämpas på Ryssland men inte på USA som angripit många fler länder än Ryssland.

Övriga partier verkar vara väldigt duktiga på att inte se eller glömma det de sett.