Vi har under året fått uppleva flera stora förändringar i svensk politik, särskilt sådant som har med utrikes- och försvarspolitik att göra. Några av dem är nyheter i andra fall har saker som pågått länge kommit fram i dagens ljus. Sverige har lika plötsligt som dramatiskt sökt medlemskap i NATO – utan någon nämnvärd debatt – det är på ett formellt plan en stor förändring av svensk utrikes- och försvarspolitik. Två hundra år av alliansfrihet har kastats på sophögen. 

På ett reellt plan är inte förändringen lika dramatisk. Det har pågått en smyganslutning under flera decennier. Sverige har ett ”värdlandsavtal” som innebär att NATO ska kunna etablera baser i landet – baser som kan användas för angrepp på tredje land. Några nyetablerade regementen i Sveriges inland har som ett av sina huvudsyften att säkra förflyttning av Natotrupp och material från Norge till Östersjöhamnar för vidare transport över Östersjön.  

Försvarsminister Peter Hultqvist har i flera år gjort allt han kan för att närma Sverige till NATO – utan att formellt gå med. Nu har det politiska etablissemanget sökt medlemskap – och dessutom på ett oroväckande sätt börjat gå Turkiets ledare tillmötes på vägen in. Säpochefens förslag om att förbjuda demonstrationer för PKK är ett oacceptabelt ingripande från en polisiär myndighet i våra demokratiska rättigheter. 

Det finns några viktiga politiska frågor som är nära kopplade till den svenska resan in i NATO. Sverige var tidigare ett land som ställde upp när FN beslutat om fredsbevarande insatser. Under senare år har Sverige samarbetat mer med NATO, eller enskilda Natoländer, i dess krigsinsatser i flera länder.   

Sverige var drivande för att få ett beslut i FN om förbud för Kärnvapen. Senare varnade USA Sverige för att skriva på det avtal som nu ratificerats av 66 länder. Sverige böjde sig för USA:s hot och valde att inte skriva på.  

Sverige ger stora ekonomiska bidrag till Atlantic Council, en ”tankesmedja” som verkar för en världsordning ledd av USA. Det framgår av en text om organisationens syfte som är bland det första man kan se på dess hemsida. De och många inom NATO talar gärna om en ”regelbaserad världsordning” vilket är just den ordning de rika länderna med USA i spetsen vill ha – den står i strid med FN-stadgans regler. Den svenska utrikespolitiken byter nu alltmer ut FN:s grundsyn om suveräna stater som inte får angripa varandra mot ”regelbaserad världsordning” som led i en glidning bort från den demokratiskt fastställda folkrätten. Peter Hultqvist använde sig av begreppet ”rule-based world order” redan 2017. Sverige finansierar via bidrag från Utrikesdepartementet bl.a. Atlantic Councils Nordeuropachef, Anna Wieslander, som tidigare varit en av direktörerna inom vapenproducenten SAAB. Detta suspekta sätt att använda skattemedel är en del i närmandet till NATO. 

I Sveriges riksdag pågår en process att ändra tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Konstitutionsutskottet: ”Förslaget innebär bland annat att utlandsspioneri samt de former av obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift som har sin grund i utlandsspioneri ska kriminaliseras som tryck- och yttrandefrihetsbrott.” 

Om lagen ändras kan den ge fängelse i upp till 8 år för personer som publicerar eller offentliggör uppgifter som kan skada Sveriges utländska samarbetspartners. Syftet är att kunna säkra att dokument som hemligstämplats av länder vi samarbetat med militärt inte ska kunna offentliggöras i Sverige. Det innebär i praktiken att det kan bli straffbart att avslöja folkrättsbrott som begåtts av någon av Sveriges samarbetspartners vid internationella militära insatser. Lagändringen är ett krav från de länder Sverige krigar tillsammans med. Denna typ av anpassning har direkt koppling till att Sverige är på väg in i allt intimare samarbete med NATO. Ett starkt drivande motiv för lagändringen är att det handlar om förtroende – NATO:s förtroende för Sverige.  

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samarbetar med Atlantic Council. I en rapport utgiven av Atlantic Council, finansierad av MSB och, med Anna Wieslander som redaktör och författare. argumenteras för privat-offentlig samverkan. Det ges bara ett exempel på sådan samverkan, en turistort i västra Mexiko för att rädda korallrev. NATO antog en klimatpolitik 2021 i linje med rapportens tankar. Sveriges bidrag till att stärka NATO:s expansion och dominans i världen in på nya områden är ytterligare ett tecken på att vi är på väg bort från FN till ett internationellt samarbete som styrs av västmakter. 

En del i processen att stärka de krafter som representerar en USA-ledd värld är försöken att tysta de svenska freds- och miljörörelserna. Den av Svenskt Näringsliv finansierade propagandaorganisationen Frivärld har gått i spetsen tillsammans med moderater och likasinnade. Förment opartiska initiativ finansierade av Finland, Storbritannien och USA lyckades tysta Aftonbladet med hjälp av falska påståenden om spridande av ”ryska narrativ”. Aftonbladet var tidigare till en del en oberoende röst. Nu för alla stora svenska tidningar fram den västerländska världsbilden avseende t.ex. NATO. Atlantic Council har medverkat även här. Ett exempel är en skrift med svensk författare med koppling till Frivärld som innehåller flera felaktiga påståenden om personer och politiska partier i Sverige har publicerats av Atlantic Council. Publicisten, Nordeuropachefen och författaren hänvisar till varandra, men ingen tar ansvar. Det går inte att väcka åtal i Sverige mot lögner som syftar till att svartmåla riksdagspartier, miljö- och fredsrörelsen och enskilda svenskar när ett utländskt ombud som saknar svenskt utgivningsbevis anlitats för smutskastningen.  

En olycka kommer sällan ensam. 

Lars Drake, aktiv i Folk och Fred