Ett av de historiska skeenden som gång på gång dyker upp i debatter är den svält som drabbade Kina under Det Stora Språnget åren runt 1960. Det hävdas att det dog 20 miljoner människor eller till och med 45 miljoner. Dessa uppgifter används för att svartmåla den utvecklingsprocess som pågick från 1949 och flera decennier framåt. Det är ingen tvekan om att svälten under några år var ett svårt slag för befolkningen i Kina. Allvarliga fel begicks av den politiska ledningen. Frågan är dock vad som skedde och hur befolkningsmängden utvecklades från 1949/50 och framåt och även hur förväntad livslängd och barnadödlighet förändrades i Kina under flera decennier. En viktig fråga är hur det kan jämföras med utvecklingen i Indien under samma period. Denna artikel bygger huvudsakligen på internationellt erkänd statistik.

Olikheter i dödstal och barnadödlighet i Indien och Kina

Det som analyseras här är inte något helt nytt, Amartya Sen, som fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomiskvetenskap till Alfred Nobels minne 1998, skrev 1989 tillsammans med Jean Drèze ’Hunger and Public Action’ där de klargjorde att Kina hade utvecklats snabbare än Indien vad avser bl.a. livslängd. [1] Även den ytterst välinformerade Noam Chomsky har uttalat sig om skillnader mellan Kina och Indien med avseende på just överlevnad. [2]

Sakligt sett är det inte någon oenighet bland seriösa forskare om det faktum att överlevnadsmöjligheterna varit bättre i Kina än i Indien. Men hur stor är skillnaden? Det är beklagligt är att diskussionen i Sverige handlar om de två dåliga åren i Kina 1960 och 1961, men inte om alla de andra åren då Kina uppvisade bättre resultat än Indien när det gäller livslängd och barnadödlighet. I vulgärpropagandan upprepas det befängda påståendet att kommunismen i flera länder är skyldig till mord på 90 miljoner människor (eller annat antal på samma nivå). Det grundas på ”analyser” som blandar äpplen och päron och som överdriver vissa händelser och vägrar att ens nämna andra som skulle omkullkasta resultaten.

Det är naturligtvis möjligt att jämföra Kina och Indiens utveckling med avseende på andra faktorer som BNP per capita eller demokratisk utveckling. I det första avseendet har Kina utvecklats snabbare särskilt under senare år och i det andra avseendet har Indien utvecklats bättre. När det gäller individuell frihet har det varit bättre för flertalet i Indien än i Kina, men man kan fråga sig om en mycket fattig person, t.ex. en kastlös i Indien, har så mycket frihet att glädjas åt i något samhälle. Hur man än resonerar är livet i sig en förutsättning för alla de andra faktorerna man kan utgå från vid jämförelser av levnadsvillkor. Det och att anklagelserna i delar av den politiska debatten handlar om hur många som dött i olika historiska skeenden gör att livslängd och barnadödlighet är relevanta faktorer att basera jämförelser på.

Statistik finns för befolkningens storlek, antal födda och döda under aktuella år. Folkräkningar genomfördes i Kina åren 1953, 1964, 1982, 1990, 2000 och 2010 (med bättre kvalité från 1982 och framåt än 1953 och 1964). För övriga år är det bedömningar som bl.a. bygger på mindre omfattande studier och tillgängliga data för födda och döda. Statistiken är naturligtvis inte perfekt, men det är det bästa som finns tillgängligt. Detsamma gäller förväntad livslängd. När det gäller Indien finns det för några decennier endast data för genomsnittligt antal födda och döda redovisat per 5-årsperiod.

Det är rimligt att jämföra utvecklingen i Kina och Indien eftersom de är två mycket stora länder som uppnådde oberoende av koloniala makter ungefär samtidigt, Indien 1947 och Kina 1949. Indien hade då ett något bättre utgångsläge med högre BNP per capita. Indien hade drabbats betydligt mindre av andra världskriget. Japans krig mot Kina som påbörjades 1937 med mycket stort antal dödade och stor förstörelse och det därefter följande inbördeskriget medförde ett stort behov av återuppbyggnad.

1945 hade Kina en förväntad livslängd på 33,4 och Indien 32,7 enligt Statista, dvs nästan samma låga nivå. [3]  Skillnaden ökade kraftig från 1965 och förblev stor sedan dess. Ökningen av livslängd i Kina var inte lika snabb efter marknadsreformernas införande 1979. Se tabell 2. [4]

1950 var barnadödligheten (upp till 5 år) 320 per tusen födda i Kina och 258 i Indien. Mellan 1950 och 1955 blev den lägre i Kina. [5] [6]

Överdödlighet för barn i Indien jämfört med Kina kan beräknas baserat på antalet födda under femårsperioder mellan 1950 och 2015 gånger skillnaden i barnadödlighet för slutåret i varje sådan femårsperiod. Resultatet blir en överdödlighet i Indien på sammanlagt 100 miljoner barn! Det motsvarar ett genomsnitt på 1,5 miljoner per år. Detta inkluderas i uppgifterna om skillnad i livslängd som redovisas i nästa stycke. Se tabell 1.

Om skillnaden i livslängd mellan Indien och Kina multipliceras med antalet döda i Indien erhålls antalet förlorade levnadsår för indier utöver vad det skulle varit om de hade haft samma livslängd som i kineserna under samma perioder. Det blir över 5 miljarder förlorade levnadsår under perioden 1950-2010! I genomsnitt under de femårsperioder som beräkningarna avser har Indien förlorat nästan 85 miljoner levnadsår per år! Se tabell 2. [7]

Konsumtion för dem som är fattiga i ett samhälle beror på den sammantagna produktionens storlek och dess fördelning. Detta borde vara självklart. I Indien var fördelningen mer skev till de fattigas nackdel än i Kina. I Kina satsades det tidigt på en bättre (men i början tämligen basal) sjukvård som var tillgänglig för en mycket större andel av befolkningen än i Indien. Skev fördelning är en huvudförklaring till den högre grad av överlevnad som förelåg i Kina. Det i sin tur berodde på skillnader i förd politik. Otillräckliga insatser för att avskaffa kastväsendet i Indien är en viktig faktor. Politiken har lett till olika utveckling i de två länderna – den var uppenbart mer jämlik i Kina. Politiken medförde stora och snabba förändringar i Kina och var mer stabil utan radikala förändringar i Indien. Nu 70 år efter ländernas frigörelse från kolonialism och krig börjar Indien komma i kapp när det gäller ökning av livslängd och minskning av barnadödlighet. De snabba förändringarna i Kina ledde till överslag under Det Stora Språnget runt år 1960 med katastrofala följder, men summa summarum var Kina mer framgångsrikt sett över en period på 60-70 år. Överdödligheten i Indien är en följd av den politik som valdes.

Det Stora Språnget

Antalet människor som dog i Kina åren 1958-1962, dvs under Det Stora Språnget, är 51 miljoner. Under samma tid föddes 86 miljoner. Befolkningen ökade från 1957 till 1962 med 28 miljoner. Det enda år då befolkningen minskade var 1961 och då med 6 miljoner. Det högsta antalet döda var dock 1960. Det kan var intressant att jämföra med perioden 1950-1954 under de första åren efter kommunistpartiets maktövertagande då det dog 45 miljoner och föddes 106 miljoner. Den största skillnaden är således minskning i antalet födda (86 mot 106, dvs en skillnad på 20) snarare än ökning av antalet döda (51 mot 45, dvs en skillnad på 6). Andelen döda per år var ännu högre på 1940-talet. Om dessa noteringar relateras till befolkningens storlek i mitten av respektive period, dvs 1960 och 1952, visar det sig att skillnaden är mindre räknat som andelar än det framgår av antalen enligt ovan när det gäller döda och större när det gäller födda.

Det var troligtvis många som medvetet avstod från att få barn när det var svåra tider. Det kan också ha blivit fler missfall pga bristande tillgång på livsmedel. De som hade avstått under perioden runt 1960 tog igen det under de närmast följande åren. De årliga födelsetalen var betydligt högre än normalt, i genomsnitt föddes 21,3 miljoner barn 1950-1954 och 26,7 miljoner 1963-1967. Ökningen från snittet den lägsta nivå 1961 om knappt 12 miljoner födda till den högsta 1963 om drygt 29 miljoner är dramatisk.

Hur många som dog av svält framgår inte direkt av den statistik som redovisas här, men den indikerar att flera av de antal som angivits i olika skrifter är överdrivna. Påståenden om att Mao mördat 70 miljoner under hela sin tid vid makten eller andra fantasisummor är lätta att avfärda. Trots de allvarliga motgångar under nämnda år och andra perioders politiska uppgörelser med avrättningar som förekom bör det påpekas att Kinas befolkning aldrig förr eller senare ökat lika mycket som under den period som Mao Zedong satt vid makten. Hur kan 70 miljoner människor ha dödats samtidigt med en fördubbling av folkmängden under de 27 år landet leddes av Mao? Det var just 1960 och 1961, men inte övriga år, som var mycket dåliga år för befolkningen i landet när det gäller överlevnad.

När det gäller andel döda i Kina enligt officiell statistik under åren mellan 1950 och 1965 kan man konstatera att den andelen var högst 1960 med 25,4 promille. Under de tre första åren efter maktskiftet, 1950-1952, dvs innan ny politik hade hunnit få effekt, var det mellan 17 och 18 promille. Därefter minskade det stadigt så att dödligheten var 10,8 promille år 1957. När det gäller åren under Det Stora Språngets fem år ökade dödligheten marginellt 1958 och var på den dittills lägsta nivån 1962. Det var bara tre år, 1959-1961 som tydligt avvek från det som gällt 1955-1957. Genomsnittet för dessa tre år med höga dödstal under Det Stora Språnget var 18,1 promille. Det kan jämföras med genomsnittet för 1950-1952 som var 17,6 promille. Dödligheten var således 3 procent högre under de tre dåliga åren runt 1960 än under de tre första åren på 1950-talet. Det indikerar ingen stor överdödlighet i jämförelse med förhållandena i början av 1950-talet. Om dödligheten relateras till den låga nivå som uppnåtts 1955-1957 är överdödligheten däremot 14,6 miljoner. Det är mindre än det antal som ofta förekommer i litteraturen på området, nämligen 20 miljoner, med ändå väldigt många. Överdrifter som att det var t.ex. 45 miljoner förkommer också – dylika skattningar har dock inget stöd i de databaser som FN redovisat. En slutsats är att de som dog under de dåliga åren inte skulle ha levt 31/12 1957 om politiken inte hade ändrats i och med maktskiftet 1949. En annan sätt att uttrycka det är att framgångarna som gjordes under 1950-talet till en del åts upp av bakslagen under Det Stora Språnget. Därefter återgick landet till en positiv utveckling vad gäller överlevnad.

Statistiken är inte av mycket god kvalité, men som helhet hänger den ihop om man ser hela perioden 1950 till nutid och för perioden från 1982 är den säkrad genom återkommande folkräkningar. Det finns inga uppenbara felaktigheter. Ett exempel som visar att uppgifterna stämmer (utan hög precision) är att de låga födelsetalen för åren 1960 och 1961 tydligt avspeglas i befolkningspyramider som grundas på tillförlitliga data för bl.a. folkräkningarna 1982, 2000 och 2010. Storleken på kullarna som idag är mellan 1950 och 1970 och som föddes före, under och efter Det Stora Språnget stämmer väl med redovisade födelsetal från den statistik som FN redovisar. Om inte det minskade födelsetalet hade varit en avgörande faktor, 1958-1962 och det ökade födelsetalet perioden därefter skulle befolkningssammansättningen idag se annorlunda ut och befolkningsökningen inte kunnat resultera i de nivåer som påvisats i analyserna som gjordes 1982, 2000 och 2010. Det finns således goda skäl att ta den statistik som FN redovisar på allvar. Det enda som kan misstänkas vara fel av en storlek som skulle kunna påverka slutsatserna är om barn som levde vid förlossningen och dog strax därefter inte registrerats som födda. Det kan ha förekommit, men det är inte sannolikt att det har påverkat statistiken för antal registrerade födda på något avgörande sätt i. Oviljan att satsa på att föda barn i ett läge med allvarlig livsmedelsbrist torde vara den helt dominerande faktorn för nedgången i antal födda.

Effekterna av Det Stora Språnget är det värsta bakslaget som drabbat Kina i modern tid. Vad var det som orsakade detta bakslag i en i övrigt relativt snabb utveckling framåt? Som vanligt i såna här sammanhang är det flera faktorer. Följande faktorer kan nämnas, vädermässiga villkor för jordbruksproduktion, utbyggnad av infrastruktur i jordbruket (kanaler m.m.), försök till snabb industrialisering och snabb kollektivisering av jordbruket.

1. Det var sämre avkastning i jordbruket i den aktuella regionen. Detta påverkade, men var kanske inte avgörande.

2. När arbetskraft tas i anspråk för bygge av kanaler som på sikt kan bidra till ökad jordbruksproduktion blir det en kostnad på kort sikt i form av minskad areal och minskad kapacitet för årlig produktion.

3. Försöken till snabb industrialisering kan ha haft goda avsikter som att snabbt göra sig oberoende av andra länder, men så som den genomfördes blev den ett misslyckande. Även i detta avseende togs arbetskraft från jordbruket i en snabbare takt än produktivitetsutvecklingen möjliggjorde.

4. Snabb kollektivisering innebär en omställning som efter några år kan ge ett fungerande försörjningssystem, men det blir ofelbart lägre produktion just när det genomförs som en följd av oklarheter om vad som gäller vid förändrad organisation.

5. När det visade sig att livsmedelsförsörjningen uppenbart inte täckte behovet i delar av landet fördröjdes beslut om kraftfulla åtgärder av brister i rapporteringssystemen. Högsta ledningen verkar ha insett allvaret senare än nödvändigt.

Kort sagt, det som gjordes var inte ordentligt genomtänkt och gjordes för fort. Fler människor skulle försörjas med livsmedel från färre som arbetade i jordbruket vilket på sikt är vad som skett i de flesta länder övergången kan dock inte genomföras så snabbt som de försökte göra i Kina.

Bidragande till försöken att modernisera och utveckla snabbare än möjligt var bl.a. erfarenheten av det japanska anfallet på Kina 1937 och inbördeskriget (ca 20 miljoner döda 1937-1945, endast Sovjetunionen hade större förluster under den perioden) och kriget mot USA i Korea under tidigt 50-tal samt hotet från USA att använda kärnvapen mot Kina.

Sammanfattande diskussion

Det råder ingen tvekan om att genomsnittlig livslängd under flera årtionden varit längre i Kina än i Indien. Kina hade bara en dålig utveckling åren 1960 och 1961 (och i viss mån även 1959). Antalet förlorade levnadsår i Indien kan räknas i miljarder jämfört med hur det skulle varit om de haft samma livslängd som i Kina.

Det råder heller ingen tvekan om att det var olikheterna i politik som var huvudorsak bakom skillnaderna. Andelen av befolkningen som var extremt fattiga var större i Indien.

Det Stora Språnget som gav ett allvarligt bakslag i Kina berodde till en betydande del på en snabb kollektivisering av jordbruket. Snabb kollektivisering av jordbruket skapade svält även i Sovjetunionen under tidigt 1930-tal. Systemskifte åt motsatt håll gav upphov till flera miljoner dödsfall i Ryssland på 1990-talet när Sovjetunionen upplöstes och marknad blev huvudinstrument i landet, trots att det landet då inte var ens i närheten av den fattigdom som gällde i Kina och Indien på 50- och 60-talen eller Ryssland runt 1930. Det borde inte förvåna någon att det uppstår stora problem med samhällsekonomisk effektivitet när ett system avvecklas innan något nytt börjat fungera.

När det gäller den moraliska aspekten. Vem är ansvarig om folk dör i stor mängd när det hade varit möjligt att undvika? De satsningar som gjordes i Det Stora Språnget i Kina hade till syfte att förändra villkoren till det bättre och landet var hotat, så en snabb modernisering var påkallad. Ledningen i Kina borde ha gjort mer och snabbare när misslyckandet blev uppenbart, men satsningen i sig bör inte ses som en fråga om moral. Politiken som bedrevs under fler årtionden medförde förbättringar på flera plan för landets befolkning.

Den moraliska frågan som väcks av de uppgifter som diskuteras i denna artikel är mycket större och mer allmänna än det som hände i Kina runt 1960. Den högre dödligheten i Indien som var en följd av dåliga politiska beslut, eller snarare brist på bra sådana, är en stor moralisk fråga som diskuteras alltför lite.  Olika typer av politik medför en rad avsedda och icke avsedda effekter.

Mänskligheten har, åtminstone sedan början på 1900-talet, haft kapacitet att producera och omfördela livsmedel för att föda hela världens befolkning. Nästan lika länge har förmågan att bota sjukdomar som dödar miljontals människor varje år i fattiga länder funnits. Om inte ett land förmår att skapa förutsättningar för befolkningens överlevnad borde andra länder, främst sådana som har vänskapliga relationer och bedriver handel med de drabbade länderna bidra. Om det inte görs bör det fördömas.

Sovjetunionen bidrog med en hel del hjälp till Kina efter 1949, men det landet var till stora delar sönderbombat och ännu inte helt uppbyggt efter andra världskriget så kapaciteten var begränsad. Det har dött hundratals miljoner människor under de senaste decennierna i främst Afrika och Indien som skulle ha kunnat överleva med en bättre politik eller stöd från andra länder. De länder som i första hand har ett ansvar för att inte ha gjort mer är världens rika länder. De tidigare europeiska kolonialmakterna har ett särskilt ansvar eftersom de bidragit till de förhållanden som råder i många fattiga länder. USA har också ett särskilt ansvar eftersom det landet har stött statskupper i, bombat och invaderat flera länder och därigenom hindrat en utveckling som skulle ha förbättrat livsvillkoren i berörda länder, utöver att många dött i anslutning till dessa insatser.

Tabell 1

Barnadödlighet i Indien jämfört med Kina, 1950-2015

	Indien	Indien	Indien	Kina	Indien jämfört med Kina	Indien jämfört med Kina
Period	Födda per år, miljoner *1	Döda per år, miljoner *1	Barnadödlighet per 1000 födda *2 *4	Barnadödlighet per 1000 födda *3 *4	Högre barnadödlighet i Indien per 1000 födda	Högre barnadödlighet i Indien, miljoner per 5 år
1950–1955	16,832	9,928	271	205	66	5,55
1955–1960	17,981	9,686	250	204	46	4,14
1960–1965	19,086	9,358	232	210	22	2,10
1965–1970	20,611	9,057	218	143	75	7,73
1970–1975	22,022	8,821	202	100	102	11,23
1975–1980	24,003	8,584	178	73	105	12,60
1980–1985	25,577	8,763	153	57	96	12,28
1985–1990	26,935	9,073	134	54	80	10,77
1990–1995	27,566	9,400	116	51	65	8,96
1995–2000	27,443	9,458	99	43	56	7,68
2000–2005	27,158	9,545	81	33	48	6,52
2005–2010	27,271	9,757	65	21	44	6,00
2010–2015	27,243	–	49	14	35	4,77
					Totalt 1950-2015 (1950-2010  för levnadsår)	100,33
					Årligt genomsnitt	1,54

Källor: *1 United Nations, World Population Prospects: The 2019 revision. India and China. *2 • India: child mortality rate 1880-2020 | Statista *3 • China: child mortality rate 1850-2020 | Statista *4 Barnadödlighet avser slutet av varje period.

Tabell 2 Förlorade levnadsår i Indien jämfört med Kina, 1950-2010
Period	Döda i Indien, miljoner *1	Livslängd i Indien minus livslängd i Kina *2	Förlorade levnadsår i Indien, miljoner
1950–1955	9,928	7,21	71,58
1955–1960	9,686	4,82	46,69
1960–1965	9,358	1,82	17,03
1965–1970	9,057	9,45	85,59
1970–1975	8,821	12,28	108,32
1975–1980	8,584	12,97	111,33
1980–1985	8,763	12,82	112,34
1985–1990	9,073	12,19	110,60
1990–1995	9,400	10,49	98,61
1995–2000	9,458	9,29	87,86
2000–2005	9,545	9,11	86,95
2005–2010	9,757	8,10	79,03
		Totalt antal förlorade levnadsår i Indien 1950-2010, miljoner	5079,71
		Genomsnittligt årligt antal förlorade levnadsår i Indien 1950-2010, miljoner	84,66

Källor: *1 Nedladdat från Wikipedia: ”World Population Prospects – Population Division – United Nations”. Archived from the original on 19 September 2016. Retrieved 15 July 2017. *2 • China: life expectancy 1850-2020 Statistic | Statista och • India: life expectancy 1800-2020 | Statista

---

[1] Drèze, J och Sen, A. (1989) ’Hunger and Public Action’. Studies in Development Economics.

[2] Chomsky on Civil Liberties, Obama and the Future of Progressive Politics – CounterPunch.org

[3] • China: life expectancy 1850-2020 Statistic | Statista och • India: life expectancy 1800-2020 | Statista

[4] Nedladdat från Wikipedia: ”World Population Prospects – Population Division – United Nations”. Archived from the original on 19 September 2016. Retrieved 15 July 2017.

[5] • India: child mortality rate 1880-2020 | Statista,

[6] • China: child mortality rate 1850-2020 | Statista

[7] Nedladdat från Wikipedia: ”World Population Prospects – Population Division – United Nations”. Archived from the original on 19 September 2016. Retrieved 15 July 2017