Vänsterpartiets kongress i Örebro 5-8 maj behandlade flera motioner om tendensfrihet såsom den om en bred och enad rörelse som med styrka skulle kunna ta upp kampen mot högern och rasisterna. Trots att runt tio ombud argumenterade för motionen lyckades den inte vinna en majoritet utan avslogs av kongressen.

I diskussionen efteråt har flera kamrater ifrågasatt om ordet tendensfrihet inte stjälpte mer än det hjälpte. Ordet är historiskt för många associerat med ”trotskistiska” organisationers interna struktur.

Jag tror att ett annat ord visserligen hade gett kortsiktiga fördelar, men på lång sikt varit sämre. Om vi hade valt ett annat ord är risken också uppenbar att vi ändå fått ordet tendensfrihet slängt i ansiktet på oss och blivit anklagade för att inte tala klarspråk. Då är det bättre att ”äga” ordet. Ännu tyngre vägande är det faktum att tendensfrihet faktiskt är det ord som bäst förklarar de organisatoriska skillnaderna mellan ett parti som Vänsterpartiet i Sverige och den ”nya vänstern” i Europa som Podemos, Syriza, Enhedslisten, Die Linke, Bloco de Esquerda, HDP och så vidare. Med ett annat ordval hade bemötandet kunna bli att vi redan är som dessa framgångsrika partier, i någon valfri aspekt. Slutligen har, tror jag, ordet tendensfrihet avdramatiserats genom motionen och kampanjen inför kongressen. De som ännu inte är övertygade, men dock nyfikna, har ett ord att förhålla sig till och undersöka vidare. Det är ett frö som kommer gro.

Hade motionen istället använt ett annat ord och fokuserat på att öka den interna demokratin hade de internationella exemplen riskerats att missas. Det är inte heller säkert att en majoritet medlemmar och kongressombud i partiet upplever att interndemokratin i partiet måste utvecklas. Har man inget att jämföra med är man ofta nöjd som det är eller ialla fall beredd att acceptera det.

Själva kongressdebatten var ungefär som förväntat. (Den kan ses här från cirka 36.00 min) Partistyrelsen gick in med tungt attelleri och Hans Linde som höll inledningsanförandet för partistyrelsens räkning innan organisations- och stadgemotioner behandlades, sparade inte på krutet. Det enda internationella hälsningsanförandet var från Vänstergröna på Island, ett av partistyrelsens två motargument i sitt motionssvar. Det var nog knappast en slump att just Vänstergröna var uppe på scenen istället för till exempel Podemos.

Många kongressombud gick också upp och yrkade på avslag på motionen, många med argumentet att de var rädda för splittring. (I själva verket är det givetvis tvärt om, att förvägra en bred och enad rörelse är i sig att splittra oss.) En stor del av motargumenten sköt också förbi målet och handlade om vikten av att majoritetsbeslut ska följas. I mitt tycke är det en helt annan diskussion och är heller inget motionen argumenterade emot, utan den föreskrev ”respekt för partiets demokratiskt fattade beslut”.

Motionen hade dock kunnat vara tydligare och stycket ”Åsiktsströmningar, tendenser och organisationer har självbestämmande om metod och interna strukturer förutsatt att arbetet sker öppet..” hade tjänat på att vara enklare formulerat.

Intressant är annars nätverken som finns i partiet (som för övrigt ej nämns i stadgarna). Det finns bland annat ett fackligt-politiskt nätverk och ett kvinnonätverk. Kongressen godkände också det ”rasifierade nätverket” som grundar sig på identitet. Den sistnämnda är en grupp som verkar för att förändra partiets politik i konkreta frågor, som skriver motioner tillsammans  och som haft förmöten inför kongressen. Partistyrelsen har inte ifrågasatt detta och tillåter alltså att nätverken får försöka påverka partiets politik. Att skilja på nätverk baserade på identitet och intressområden och på åsikter är minst sagt svårt, för att inte säga praktiskt omöjligt. (Läs gärna denna utmärkta artikel på ämnet.) Självklart finns även i dessa nätverk åsikter som inte med automatik delas av alla inom samma intresseområde. Sedan finns det självklart informella nätverk inom partiet, konstigt vore annars. Vår åsikt är att det är bättre om dessa är öppna och transparenta. Det återstår att se hur partiet utvecklas framöver och vilken hållning partistyrelsen har.

Jonas Sjöstedt uttryckte i sitt avslutningstal på kongressen att motionen väckt många viktiga frågor som vi ska fortsätta ställa oss och att Vänsterpartiets uppgift är att bli större, bredare och öppnare. Det låter förhoppningsfullt men det återstår att se hur partistyrelsen agerar i praktiken. Det står dock klart att många medlemmar motsäger sig uteslutningar på politisk grund och istället är beredda att kämpa för ett bredare och öppnare parti som med kraft kan ta sig an kampen mot högern. Till nästa kongress kommer det också garanterat läggas flera konkreta förslag hur partiets interndemokrati kan stärkas.