Så lät sig vänstern trollas vid ”Paradise papers”
”Paradise papers”, den gigantiska läckan av konfidentiella papper som avslöjade hur samhällets rikaste gömmer undan miljoner för att undvika skatt hade potential att helt vrida debatten och sätta strålkastarna på klassamhället. Men vänstern lät sig trollas och fick se en gyllene möjlighet slinka ur handen.
”Paradise papers”, läckan med 13 miljoner konfidentiella dokument som avslöjar hur samhällets elit gömmer pengar för att slippa betala skatt publicerades 5 november av tidningar över hela världen efter att den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung delat dem med International Consortium of Investigative Journalists. Fler än 120 000 företag och rikingar fanns med i dokumenten i läckan, däribland brittiska drottning Elizabeth II, prins Charles, liksom en lång rad kapitalister och kändisar.
Med i de hemliga dokumenten fanns också en stor andel svenska högdjur. 1 035 svenskar i läckan har av SVT Nyheter identifierats som folkbokförda i Sverige.
Leif Östling, ordförande för Svenskt näringsliv, blev i särklass mest uppmärksammad.
”Ja, det finns ju alltid en egoism i det hela och man frågar sig ju också, betalar man in nu 20-30 miljoner per år, vad fan får jag för pengarna?” svarade Östling, på frågan vad det innebär för samhället om varje individ bara ser till sitt eget bästa i frågan om skatt.
Att uttalandet genererar tidningsartiklar var knappast konstigt. Men responsen från vänstern tycker jag var nedslående att se. Debattartiklar med rubriker på varianten ”Vad fan får jag?” vällde in, oändliga mängder kolumner skrevs, hashtaggen #vadfanfårjag trendade på Twitter och Vänsterpartiet och andra gjorde memes på temat.
Men glömde vi inte bort någonting?
Som regel #1 i politiken: Vad vill vi att diskussionen ska handla om?
Vill vi att diskussionen ska handla om huruvida vi får något för våra skattepengar? Vill vi att diskussionen ska handla om huruvida det bra att betala skatt? Vore det inte bättre att diskutera hur vi ska skruva åt systemen och komma åt skattesmitarna och dess miljarder?
Ska vi verkligen låta oss trollas så enkelt, har vi inte bättre kompass än så? Vi får de rikas skatteflykt serverat på silverfat genom världshistoriens näst största läcka av sitt slag. Men vi väljer att svälja betet i ett provocerande uttalande. Sedan sprider vi istället villigt frågan huruvida skatt ens är värt att betala?
Regler #1 har implikationerna:
– Håll debatten där du vill ha den.
– Låt dig inte distraheras eller trollas.
– Hjälp inte högern att sprida deras frågeställningar och världsbild.
Istället ska vi vid ett sånt här läge, tror jag, rikta allt fokus på att skruva åt systemet så skatteflykt blir omöjlig. Möjligtvis även på kapitalismens orimlighet där rika flyttar miljoner och många inte ens får ekonomin att gå ihop.
Som bonus en kommentar om själva namnet ”Paradise papers”. Jag tror det också haft betydelse (vid sidan om att media förutom kapitalister och kungligheter också uppmärksammat att en hel del omtyckta kändisar varit med i läckan, såsom U2-sångaren Bono). Kort och gott: ”Paradise papers” har en positiv klang. Ord är såklart inte det enda som spelar roll. Men vi är i ett läge där vi bör underlätta vårt eget rörelsebyggande, inte försvåra det. Så behåll fokus och underskatta aldrig ordens makt.
Mer läsning om framing:
