Intervju med Euclid Tsakalotos, finansminister för SYRIZA mellan juli 2015 och juli 2019, i samband med Centralkommittémöte, Aten 13 juli 2019.

Vad är du mest stolt över under tiden som finansminister och vad har SYRIZA uppnått?

Vi lämnade över landet i ett mycket bättre tillstånd än det var när vi tog över som regering. När vi tog över i januari 2015 var de offentliga kassorna nästan helt tomma, det fanns ingen plan för skulderna och vi var tvungna att komma överens om ett program med våra fordringsägare inom en månad.

Vi lämnar nu över en ekonomi som har en omstrukturering av skulden och som de närmaste 15 åren har mycket låga finansieringsbehov, som har 47 miljarder euro i reserv, jämfört med 1,5 miljarder euro när vi kom till makten. Vi har tillväxt också inom exportsektorn, i tillverkningsindustrin. Men naturligtvis är det viktigaste att vi faktiskt tagit oss ur strukturanpassningsprogrammet. Vi är den enda regeringen som har gjort det. Det har inneburit många kostnader såklart och många sociala problem. Men vi lyckades ändå att skydda de svaga. Men självklart, när landet har förlorat 25 procent av sin BNP finns det begränsningar för vad du kan åstadkomma.

Vilka reformer har varit viktigast för att skydda de mest utsatta?
Vi har genomfört många sociala program, för bostäder, barnbidrag och minimilön. När vi kom till makten fanns det 120 olika fonder för bidrag eller stödprogram. En av de mest intressanta sakerna som vi har gjort är att göra en enda fond av dem och göra allt elektroniskt. Det är viktigt eftersom det skapar transparens. Du behöver inte ha en politisk kontakt för att få ett bidrag som du ändå har rätt till. Tidigare om du ville skynda på saker fick du gå till generalsekreteraren, till ministeriet eller till din parlamentsledamot och be dem ordna det. Nu är det löst, en fond, helt elektronisk och transparent. Klientelistiska kontakter behövs inte längre och ditt ärende blir inte tre, fyra månader försenat bara för att du saknar kontakter.

Vad har varit det svåraste som finansminister under den speciella situation som SYRIZA regerat under?
När jag blev finansministern i juli 2015 skickade de flesta av mina kollegor i Europa sina beklaganden till mig istället för gratulationer eftersom omständigheterna var väldigt svåra. Under sommaren 2015 var det inte klart att kompromissen vi gjorde faktiskt var hanterbar. Jag anser dock att vi lyckades. Självklart till vissa sociala kostnader men vi lyckades.

Från början hade vi en strategi där vi delade upp hela tillvägagångssättet på tre områden. Det först området innehöll kompromisser, med saker vi gav som vi inte ville, men var tvungna till. Den andra ”korgen” innehöll saker som vi förhandlade om, en gråzon, där vi gjorde vårt bästa för arbetarklassen och medelklassen. Den tredje ”korgen” låg utanför strukturanpassningsprogrammet och vi genomförde en hel del progressiva reformer där. En fängelsesreform, civilt kontrakt för homosexuella, lagar om sexuell identitet med mera. Och självklart avtalet med vår granne Nordmakedonien. Det hade uppenbarligen inte något att göra med strukturanpassningsprogrammet men jag är väldigt stolt över att min regering löste ett problem som har pågått sedan åtminstone början av 90-talet. Det är mycket bra för freden på Balkan, som historiskt är ett konfliktområde. Det är också bra för utvecklingen för Nordmakedonien och för Grekland.

Vad har varit de svåraste kompromisserna om vi pratar om den korgen?
Det har varit flera. Försämring av pensionerna. Vi var också tvungen att göra skattehöjning som skadade egenföretagarna. Men efter att strukturanpassningsprogrammet löpte ut i augusti 2018 försökte vi sakta förändra dessa saker.

Hur ser du på framtiden för den grekiska ekonomin nu?
Ny Demokrati har det vanliga nyliberala programmet som säger att minskade skatter kommer medföra utveckling och öka storleken på kakan och sedan någon gång i framtiden kommer vi att omfördela den. Jag har hört den historien många gånger tidigare och det brukar inte fungera. Det har inte fungerat för Trump, det fungerade inte för May, det fungerade inte för Sarkozy, det fungerade inte för Berlusconi, det fungerade inte för de centristiska vänsterpartier som svalt denna världsbild. Så jag tror att Ny Demokrati kommer upptäcka att det inte har utrymmet att genomföra så många skattesänkningar som de vill. Politiken kommer att leda till lägre intäkter än vad de förväntar sig, eftersom det inte kommer ge de tillväxteffekter som de förväntar sig. Och jag misstänker att de snart kommer genomföra nedskärningsprogram när detta visar sig.

Det finns ett amerikanskt uttryck ”Starve the beast” som beskriver detta. Det börjar med att en högerregering lovar skattesänkningar och att dessa kommer att öka tillväxten och de faktiskt intäkterna. Det som händer är givetvis att det inte ökar tillväxten särskilt mycket och att det inte ökar intäkterna. I steg två får de budgetunderskott men istället för att öka skatten för de rika de sänkte den för, skär de ner på välfärdsstaten och ”svälter odjuret”, det vill säga välfärdsstaten. Så det är en konservativ strategi. De går inte ut och säger ”Jag ska skära ner på sjukhusen, sjuksköterskorna och lärarna”. De arbetar istället bakvägen.

Det har naturligtvis inneburit många erfarenheter att sitta vid makten i en turbulent period och det är nya erfarenheter för vänstern i hela Europa. Vilka lärdomar bör vänstern i Europa dra från SYRIZA:s och Greklands erfarenheter?
Det behöver funderas mer över eftersom vi precis förlorade valet. Det behöver också diskuteras med kamrater och kollegor inom vänstern i Europa. På ett sätt blev vi besegrade med 31,5 procent mot 39 procent men om du ser det ur ett annat perspektiv är vi det starkaste vänsterpartiet i Europa. Pedro Sánchez som är den nya hjälten för vänstern fick strax över 28 procent och vi fick 31,5 procent. Så jag tror att en lärdom är att vänster kan vara i regeringen och uträtta saker. Speciellt i en situation där nyliberalism är dominant men inte hegemonisk. Dominant eftersom de starkaste partierna i Europa är nyliberala men den är inte hegemonisk på så vis att den omfattar oss, stora delar av arbetarklassen och medelklassen. Därför ser vi nu dessa upp och nergångar. Du har May som representerade det största partiet, men (Tories) kom på femte plats i Europaparlamentsvalet. Det konservativa partiet i Frankrike fick det värsta resultatet någonsin. Saker är väldigt känsliga och vi ser stora förändringar. Anledningen är att det efter krisen 2009 inte längre finns någon stabil modell för ekonomisk förvaltning. Det innebär en möjlighet för vänstern, men hur vi svarar på den, behöver fortfarande en hel del debatt och diskussion.

Du tillhör tendensen 53+ inom partiet. Nu har Tsipras pratat om att ”öppna upp” SYRIZA och förändra partiet. Vilka perspektiv diskuteras och hur ser du SYRIZA som parti nu?
Vi var ett parti på mellan 3 till 5 procent. Sedan steg vi till 35 procent och därefter föll vi till 31 procent. Uppenbarligen är vår struktur inte anpassad för ett så stort parti och alla är överens om att vi måste öppna oss mer. Problemen handlar om vår identitet och vår organisationsstruktur. Vi känner att det finns en kris i själva partifenomenet. Det är inte lätt att få ungdomar att engagera sig i partier. Så det är inte en fråga huru vida vi ska öppna upp partiet eller inte, alla vill öppna det, men vi behöver tänka mycket noga på vilken typ av strukturer som lockar människor att inte bara vara medlemmar utan att också göra meningsfulla saker, bygga en anda som sträcker sig ända upp till partiledningen. Vi vill inte ha partimedlemmar som bara bekräftar och sätter godkännandestämpel, som röstar för ledaren eller centralkommittén eller bara är aktiva i valet. Vi vill ha partimedlemmar som är aktiva som lokala auktoriteter, i fackföreningarna, i olika sociala rörelser, i yrkesorganisationer, i studentkårer och så vidare. Vi vill ha medlemmar som har erfarenheter som vi kan dra nytta av för att kunna bygga en progressiv politik.

När jag vid ett tidigare tillfälle pratade med Tasos Koronakis, tidigare partisekreterare, menade han att SYRIZA är transformerat till ett socialdemokratiskt parti. Vad är visionen nu för SYRIZA, och vilka är målen?

Det beror på. Socialdemokrati kan användas som en förolämpning i motsats till analys. Vårt egna socialdemokratiska part, KINAL, har inte några likheter med någon socialdemokrati som jag någonsin har stött på. Min uppfattning är att de socialdemokratiska partierna som har vänt åt vänster är mer framgångsrika än de som inte har gjort det. De portugisiska och spanska partierna har gjort mycket bättre ifrån sig än de grekiska och tyska. Så jag tror att Tasos, som är en vän till mig, har fel i detta avseende. Socialdemokratiska partier är mycket keynesianska. Vi är keynesianer i analysen av krisen, efterfrågan det är en del av svaret, och euroområdet behöver en större budget och större investeringsprogram. Så i det avseendet är vi ganska socialdemokratiska. På andra områden är vi inte socialdemokratiska, vi anser att något faktiskt är väldigt fel med ekonomins produktionsmodell. Vi stöder kooperativ, vi stöder projekt där samhällen går samman kring gemensamt ägande av energiproduktionen, vi stöder alla kooperativa inslag i ekonomin och grön omställning. Jag kommer själv från en grupp i Synaspismos som heter Röd-gröna-nätverket.

Kapitalismen kommer inte att återgå till samma modell som före 2009. Den har aldrig gjort det efter någon kris. Den gjorde inte det efter krisen 1929, inte efter krisen 1974 när den gick höger istället för vänster som den gjorde tidigare. Så spelplanen ligger öppen för vänstern, inte bara för en annan makroekonomisk politik, utan för andra relationer, för en annan produktion i realekonomin, och en av de största frågorna för vänstern sedan 1800-talet, vem producerar vad för vem?

Vad var SYRIZA:s långsiktiga strategi när man beslutade att godkänna memorandumet i juli 2015?
Vi hade som jag berättade dessa tre ”korgar” och var beslutsamma att komma ur krisen så fort som möjligt. Under krisen och i strukturanpassningsprogrammet hade vi väldigt få grader av frihet att manövrera. Vår strategi var att komma ut ur programmet och göra den första ”korgen” irrelevant. Den andra ”korgen” blev mindre, men det var fortfarande saker vi var tvungna att försaka på grund av budgetunderskottets storlek. Den tredje ”korgen” med vårt eget program kunde utvidgas. Så vår strategi var att avsluta den första så fort som möjligt och inte fördröja åtgärderna eftersom det bara skulle fördröja när du kommer ur programmet. Ta den andra på allvar och begränsa det område vi måste förhandla om och utöka vårt eget program.

Nu med Ny Demokrati tillbaka vid makten, har alla era ansträngningar varit förgäves?
Uppenbart finns det många saker som är i fara. Sociala vinster och demokratiska vinster. En av de saker som Europa är stolt över såväl till höger som till vänster är hur Grekland försökte hantera flyktingkrisen på ett humant sätt. Den första förändringen Ny Demokrati genomfört är att lägga flyktingministeriet under polisen. Det framstår såklart inte som någon särskilt progressiv agenda. Det finns uppenbarligen polisaspekter, men det kan inte vara politiken, flyktingfrågan är en utbildningsfråga, det är en social fråga, det är en fråga om att integrera invandrare i samhället, det är ett stort område. Självklart är vi också oroliga över arbetstagarnas rättigheter. Det är dock bra att vi fick över 30 procent av rösterna. Det ger oss legitimitet för att bedriva en seriös opposition.