ÖB:s budskap är att vi befinner oss i en allvarlig säkerhetspolitisk situation och nämner att den skärpts i och med att Ryssland samlat trupp på gränsen till Ukraina, men det är ju på eget territorium. Motsättningarna står mellan autokratier och demokratier, men Ryssland är ju en flerpartistat med återkommande politiska val och valresultaten strider inte mot vad opinionsundersökningar visar.

Ryssland och Kina nämns som hot. Ryssland har sedan Sovjetunionens upplösning inte startat något krig. Kina har heller inte startat något krig under motsvarande tid. USA nämns inte som något hot eller problem, trots att det landet startat flera krig mot andra länder under samma tidsperiod. ÖB tog upp tre fall i sin kritik av Rysslands aktiviteter, Georgien, Krim och Donbas. Kriget i Georgien startades efter beslut av presidenten i Georgien, Mikheil Saakashvili. Det konstaterade en EU-utredning kort efter det korta kriget. Krim kan ses som en defensiv åtgärd eftersom det fanns risk för att Natotrupp inom kort skulle kunna stå vid staketet till den ryska flottbasen i Sevastopol. Konflikten i Donbas är primärt ett inbördeskrig som startade efter det maktskifte som genomfördes i strid med gällande konstitution i Kiev 2014. Därmed inte sagt att det ryska agerandet är förenligt med internationell lag.

På en direkt fråga till tre svenska myndigheter, Försvarsmakten, Totalförsvarets Forskningsinstitut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, om de känner till ”någon analys av säkerhetspolitiska konsekvenser av USA:s krigande i flera länder sedan 1998”. Svaret från samtliga var: nej det har inte gjorts någon sådan analys. Trots det bestämmer ledande politiker och militärer att USA är en av våra viktigaste samarbetspartners. Ensidigheten i den svenska debatten och den stora mängden förutfattade meningar är ett självbedrägeri som kan stå oss dyrt.