2020-03-21

Öppet brev till Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)



Nyligen skrev jag ett brev till Riksrevisionen och skickade en kopia till FOI. För att få svar även från FOI skickas detta till FOI som huvudmottagare. Några av frågeställningarna har preciserats och några andra har lagts till. Grundfrågan är om Sverige gynnas av analyser på säkerhetsområdet som är ensidiga / bygger på antaganden som kan/bör ifrågasättas.

Jag vill ha svar på tio frågor avseende analyser om främst USA och Ryssland som finns i nedan nämnda FOI:s skrifter (frågorna har markerats med fetstil).

I en FOI-skrift ”USA:s framtida säkerhetspolitik – på 30 års sikt” av Niklas Rossbach (FOI Memo 6784) beskrivs USA i allmänt positiva ordalag som en garant för nuvarande världsordning.

Problematiken om ’regelbaserad världsordning” diskuteras i Memo 6784. Det måste syfta på något helt annat än FN-stadgan, som jag ser som det viktigaste regelsystemet i på global nivå. FN-stadgan, som 191 länder ställt sig bakom, kan ses som en global konstitution eller grundlag som reglerar hur länder är skyldiga att bete sig mot varandra. Den är i alla fall överordnad i relation till en rad andra internationella dokument som har styrande effekt när det gäller regelbaserad världsordning. Det jag ser som en portalparagraf innehåller ett tydligt uttalat våldsförbud i umgänget länder emellan. Undantag gäller bara självförsvar och efter beslut i Säkerhetsrådet. Har FOI eller dess experter som analyserar dessa frågor någon annan syn? Vad avses med ’regelbaserad världsordning’ om det inte handlar om FN-stadgan?

Regelbaserad världsordning hotas enligt Memo 6784 av Kina och Ryssland. Rysslands agerande på Krim och Kinas i Sydkinesiska sjön som nämns kan med rätta kritiseras, men det är inte jämförbart med USA:s agerande mot ett flertal länder. USA:s vägran att underordna sig FN-stadgans våldsförbud framgår tydligt av de många angrepp på andra länder de senaste decennierna som skett utan uttryckligt stöd i Säkerhetsrådet eller i situationer där USA har grund att hävda sin självförsvarsrätt.

Vägran att erkänna den av FN inrättade Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) och därmed dess rätt att lagföra medborgare i USA tyder också på att USA har svårt att ställa upp på en regelbaserad världsordning. Mördande av för USA misshagliga personer i andra länder, ofta med hjälp av drönare, är heller inget som indikerar att USA står för en regelbaserad världsordning.

USA betraktas allmänt som en företrädare för fri handel, men stämmer det när USA är världsledande i att tillämpa sanktioner mot andra länder? Sanktioner är ett redskap som kan/bör införas av FN, inte av ett land eller en grupp länder. I det senare fallet är det ett övergrepp mot det land som utsätts. I senaste omröstningen i Generalförsamlingen om att fördöma USA:s mångåriga sanktioner mot Kuba röstade endast USA och Israel mot. USA har makt att tvinga andra länders företag att följa denna och andra sanktioner. USA:s lagar ställs därmed över de globala. Det är ytterligare ett tecken på att USA inte borde ses som en företrädare för regelbaserad världsordning.

Ensidigheten visar sig även i hur ordet ’angrepp’ används i nämnda FOI-skrift. Det syftar inte på något av USA:s alla angrepp på andra länder utan på Pearl Harbour och 9/11. Det som lyfts fram bland olika händelser efter andra världskriget som kan betecknas som angrepp är således ett terrordåd med knappt 3000 döda, inte olagliga krig med sammanlagt flera miljoner döda.

När den ’internationella ordningen’ diskuteras i Memo 6784 nämns inte FN-stadgan eller folkrätt. Borde inte det vara centralt i en svensk myndighets analys av USA:s internationella uppträdande?

Jag ställde en fråga på ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar angående talet om regelbaserad världsordning och påpekade att det som då är viktigt är FN-stadgan med dess våldsförbud mellan länder. Jag sa att det är USA som de senaste 20 åren attackerat flest andra länder och gav några exempel. Det kom inget svar från talaren som tagit upp detta, Niklas Rossbach.

Svenska myndigheters omvärldsanalyser som genomförs med färgade glasögon eller kraftig bias kan väl inte leda till bra underlag för politiska beslut inom utrikes- och försvarspolitik? Eller anser FOI att analysen i Memo 6784 är genomförd på sakligt neutral grund och utan förutfattad mening?Utan en allsidig belysning riskerar vi att dra fel slutsatser och därmed få dåligt resultat i framtida konflikter eller kriser.

I kontrast till detta kan FOI:s analyser av Ryssland ställas. Så här beskrivs en studie från 2019, under rubriken ”Ryssland övar för krig”:

”Han (Johan Norberg, FOI, min anm.) har på uppdrag av Försvarsdepartementet tagit fram rapporten ”Training for War – Russia’s Strategic-level Military Exercises 2009–2017” som handlar om ryska strategiska militära övningar. Dessa genomförs en gång per år och avser förmåga att kunna föra krig över stora delar av en kontinent. Även civila myndigheter och andra delar av samhället involveras för att se hur de kan hjälpa de väpnade styrkorna.

– Ryssland förbereder sig för att utkämpa regionala krig som kan bli utdragna, till exempel mot Kina eller Nato.”

Jag ifrågasätter inte dessa påståenden. Frågan är om de övar utifrån ett underläge där de planerar för försvar eller om de gör det från ett överläge där de planerar för anfall. Alla analytiker är väl idag eniga om att Ryssland befinner sig i ett allmänt underläge gentemot Nato men kan ha ett initialt övertag i t.ex. östra Europa.

Den invändning jag har är varför motsvarande analys inte gjorts om de övningar som USA och övriga Natoländer genomfört under den aktuella perioden. Om det gjorts skulle det kanske påvisas att Ryssland snarare reagerar på omvärlden än driver utvecklingen inom militär övningsverksamhet.

När jag söker på FOI:s hemsida på ”USA övar för krig” blir det inget resultat. När jag söker på ”USA övar” finner jag en länk från 2018, men det är inte ett uttalande om att USA övar. Så har står det:

”Men om det till exempel är så att Ryssland kalkylerar med, och övar för att faktiskt hota med eller använda kärnvapen i en öppen konflikt påverkar det oss, säger Niklas Granholm, forskningsledare på FOI.”

Studier av rysk militär förmåga har beskrivits i rapporter ungefär var annat år sedan 1999. I Presentationen av den rapport som kom 2019 står det bl.a.:

”Europa bör beakta att Rysslands Väpnade styrkor utgör ett starkt stöd för ryska säkerhetspolitiska ambitioner de kommande tio åren.”

Det framgår väldigt tydligt i rapporten att FOI:s analytiker (tio (!) författare till rapporten, FOI-R–4752–SE) ser det som ett hot eller problem. Citatet visar för övrigt att FOI inte tycks veta att Ryssland ingår i Europa och t.o.m. är det befolkningsmässigt största landet i den världsdelen.

En betydande del av rapporten (FOI-R–4752—SE) är väl genomförd.

Borde inte FOI analysera flera helt olika scenarier för att ge ett beslutsunderlag som kan innebära att Sverige står förberett inför olika framtida historiska scenarier? Tänk bara hur fort den svenska synen på världsläget förändrades från t.ex. mitten av 1930-talet och början av 1940-talet och därmed synen på Tyskland respektive Sovjetunionen. Mycket kan hända som kan vara svårt att förutsäga. Idag, såsom på 1930-talet, befinner vi oss i en omställningstid vilket även noterats av FOI. Hur ska t.ex. Sverige agera om USA tappar ännu mer i relativ ekonomisk och politisk styrka och i desperation nyttjar sitt militära övertag och attackerar uppstickarna Ryssland och Kina? Det är inte alls uteslutet att Indien m.fl. länder i syd tar ställning mot USA. Detsamma kan gälla flera länder i Europa, vad är då en begåvad svensk ståndpunkt?

Den negativa synen på Ryssland framgår på ett flertal ställen i texten (5752). Detta är ett exempel:

”Ryssland har initierat militära operationer i Georgien, på Krim, i Donbas och Syrien, vilket även påverkat andra länders säkerhet. Det är således viktigt att bedöma hur Rysslands nuvarande och framtida militärmakt kan materialiseras.”

Kontentan av detta verkar vara: se upp för detta aggressiva och militärt starka land. Frågan är om det är rimligt att tala om ’initierat’. Ryssland har snarare reagerat. Det bör noteras att kriget i Georgien startades av regeringen i Tiblisi och det drabbade ryska trupper som var i Sydossetien på fredsbevarande uppdrag. Sydossetierna uppfattade att de hade hamnat på fel sida när Sovjetunionen delades upp och regeringen i Tiblisi hade aldrig full kontroll över den provinsen. I Syrien var kriget redan i full gång när Ryssland gick in med flygstöd till den av FN erkända regeringen i Damaskus. Kriget började 2011och Ryssland gick in med flygstöd 2015. Landet hade då angripits från luften av Israel och USA och invaderats av soldater som utrustats och finansierats av ett flertal länder. Den syriska regeringen hade rätt enligt FN-stadgan att begära hjälp i sitt självförsvar. Efter kuppen i Kiev som inte genomfördes enligt landets konstitution och möjliggjordes av högerextrema stormtrupper som angrep parlament och regeringsbyggnader har både Öst och Väst stött var sin sida i inbördeskriget. På Krim genomfördes folkomröstning och anslutning till Ryssland inte på ett sätt som är förenligt med FN-stadgan. Ingen bomb fälldes på Krim, men USA har bombat ett flertal länder storskaligt under flera decennier. Rysslands brott är mycket små jämfört med USA:s, ändå fokuserar FOI på Rysslands fel och glömmer USA:s.

Det bör vara en av FOI:s uppgifter att analysera utvecklingen av Ryssland och andra relevanta länder militära kapacitet. Intressantare vore dock att göra systematiska jämförelser mellan olika existerande eller tänkbara koalitioners kapacitet. Om ett land har 100 tanks och ökar till 200 är det av avgörande att veta om motståndaren har 120 eller 1 200. Kopplat till en analys av geopolitiska intressen hos olika länder, hellre än spekulation om olika länders avsikter, blir en jämförande analys väldigt intressant.

Det finns en FOI-rapport, ’Västlig militär förmåga. En analys av Nordeuropa 2017’ (FOI-R–4563—SE), som tar upp Västsidans stridskrafter (Natos) och relaterar dem till Rysslands dito. Ryssland förekommer inte bland nyckelorden (tio länder och tio andra nyckelord nämns) trots att det är det första landets som nämns i sammanfattningen. Den rapporten utgår ifrån att det är Ryssland som hotar, inte tvärtom, trots att det är Västsidan med USA i spetsen som utan jämförelse angripit flest andra länder de senaste decennierna. Rapporten konstaterar att Ryssland kan ha en fördel i begränsade operationer och på en sikt av några veckor, men på längre sikt har Västsidan/Nato större kapacitet. Slutsatsen är att Västsidan/Nato måste rusta upp ….. trots det övertag som redan finns.

Utgångspunkten att det är Ryssland som är hotet kan uppfattas som naturlig om analysen ses ur Natosynpunkt. Nato hotar knappast sig själv. Det är däremot inte en bra utgångspunkt om syftet är att beskriva olika scenarier för vad som kan hända i Europa som har betydelse för svensk säkerhet.

En tabell (9.2) innehåller en jämförelse av det militära styrkeförhållandet mellan Nato och Ryssland för några viktiga vapenslag. Det görs mellan Ryssland totalt och Nato i fyra versioner: totalt, Europa, östra flanken och baltiska området. Nato framstår som vida överlägset totalt och överlägset i Europa, men Ryssland har övertag om militär kapacitet i endast de östra delarna eller det baltiska området räknas. Det som gör jämförelsen skev är att Rysslands fulla kapacitet, inklusive sådant som finns i Norra ishavet och Sibirien räknas in trots att det skulle ta tid att flytta styrkor därifrån till en front nära Rysslands östgräns. Jämförelsen är mer lämplig för att motivera mer anslag till upprustning än för att förstå det militära styrkeförhållandet i relevanta områden.

Syftande på Ryssland står det i rapporten:

” Landet är uppenbarligen berett att använda militärt våld i strid med folkrätten för att fa sin vilja igenom.”

Det klingar väldigt falskt med tanke på hur oerhört många gånger USA, som ingår bland de länder som i analysen står mot Ryssland, faktiskt har brutit mot folkrätten.

Ett annat tydligt tecken på ensidighet i analys av världsläget finns i detta citat ur FOI-rapporten av Mikael Rossbach (FOI-R-4869-SE):

“ ‘Geopolitics’ has become a popular term. Nowadays, many editorials, and indeed academics, use the term ‘geopolitics’ to highlight that security and defence are important issues. This is in contrast to the previous era of globalisation, 1990-2010, when economic cooperation was central to international affairs and conflicts were about combating terrorism or peace-keeping. Sometimes the new trend, characterised by territorial disputes and great power politics, has been described as ‘the return of geopolitics’.”

Under perioden 1990-2010 förekom många militära händelser som inte gäller ”combating terrorism or peacekeeping”. Nato flygbombade Jugoslavien i 78 dagar år 1999 i syfte att tvinga landet att lämna landsdelen Kosovo. USA flygbombade i Afghanistan 2001 för att gynna Norra Alliansen på bekostnad av Talibanerna (som det tidigare hade stött). Det var inte Talibanerna som påstods vara ansvariga för 9/11 utan Al Qaida som USA tidigare hade givit förutsättningar att utvecklas. USA och några allierade invaderade Irak 2003. Dessa tre insatser saknade stöd i FN:s Säkerhetsråd. I Afghanistan och Irak pågår fortfarande strider. Terrorism har ökat globalt efter det att G W Bush deklarerade krig mot terror, dvs detta krigande är inte bara illegalt så som det bedrivits utan också kontraproduktivt (utifrån det officiella syftet).

I samma rapport i ett avsnitt som handlar om tiden efter murens fall står det:

” However, at least since 2014, Russia has undermined

European security, notably with its aggression against Ukraine.”

Ingenstans talas det dock om underminering av europeisk säkerhet som en följd av Natos abgrepp på Jugoslavien 1999. Med dylik ensidig syn på världen blir det svårt att förstå ryskt agerande och hur ledande politiker i Ryssland ser på Väst. Därmed blir det svårt att se vilken säkerhetsstrategi som är mest gynnsam för Sverige.

Om vi rullar fram till dagens situation kan det vara intressant att notera att USA under 2019 ökade sina försvarsanslag med mer än det Ryssland satsade totalt samma år.

Tre av de FOI-rapporter jag läst har några centrala budskap. (FOI Memo 6784, FOI-R–4752—SE och FOI-R–4563—SE)

1. Den ”goda” supermakten försvagas relativt, men – ge inte upp –- än är den stark och kan fortsätta att leda världen! USA kommer att skydda oss även i framtiden!

2. Ryssland är aggressiv och rustar upp. Var vaksam och anslå mer pengar till försvaret!

3. Nato har en svaghet i början av en militär konfrontation, om den startas av Ryssland vilket antas, som en följd av bl.a. brister i logistik och koordination. Satsa mer pengar på försvaret!

Det är väl vad man kan förvänta sig av en utredningsorganisation underställd Försvarsdepartementet.

I inledningen på Regleringsbrevet för FOI (2019) står det:

” Totalförsvarets forskningsinstitut ska, i likhet med övriga

försvarsmyndigheter, i all verksamhet prioritera genomförandet av den

försvarspolitiska inriktningen i enlighet med propositionen.”

och under punkt 2.4:

” 4. Säkerhets- och försvarspolitisk forskning och analys

Totalförsvarets forskningsinstitut ska bedriva forskning och analysstöd

inom det säkerhets- och försvarspolitiska området av betydelse för

inriktningen av totalförsvaret och krisberedskapen.”

Är det dessa styrande formuleringar som motiverar att FOI har en ensidig utgångspunkt i viktiga delar av sina analyser eller sker det på eget initiativ?

Det står vidare i Regleringsbrevet:

”Verksamheten inriktas närmare av Regeringskansliet

(Försvarsdepartementet).”

Finns det något i Regeringskansliets kommunikation med FOI som motiverar ensidighet i myndighetens analyser?

Följande fråga begär jag inte att FOI ska besvara. Är det inte mer rimligt att benämna verksamheten som utredning än som forskning om den är tydligt politiskt styrd avseende utgångspunkterna och därmed analysens antaganden?

Jag ser fram emot att få svar på mina tio frågor.

Lars Drake

­­­——-

Tillägg: Just när jag skulle skicka ovanstående upptäckte jag att FOI dagen före hade publicerat ytterligare en rapport som berör det ämne som avhandlas ovan. Rapporten ifråga är ”Västlig militär övningsverksamhet 2014-2019 – Anpassning, utveckling och framsteg” (FOI-R–4875—SE). Jag såg fram mot att få reda på om Rysslands eller Natos övningsverksamhet varit drivande, dvs det som nämndes i huvudtexten ovan. Den frågan behandlades inte. Det framgår dock att Nato fram till 2014 hade fokus på andra områden än Europa.

 ”Under decenniet före 2014 kretsade Natos övningsverksamhet huvudsakligen kring insatser utanför Natos territorium. Få större övningar genomfördes under dessa år, och fokus låg på förmågor associerade med asymmetrisk krigföring och krishantering.

 Den omfattande ISAF-insatsen i Afghanistan …”

 Det syftar på uppföljningen till USA:s anfall på Afghanistan 2001 där det fortfarande pågår strider.

”Den internationella militärinsatsen i Libyen 2011 …”

Det handlar bl.a. om Natos bombning av Gaddafis armé som innebar ett överskridande av Säkerhetsrådets resolution 1973 från 2011.

 Motivet till kraftigt ökad övningsverksamhet som betonas i rapporten var inte rysk övningsverksamhet utan:

” Natos övningsverksamhet påverkades omedelbart av Rysslands illegala annektering av Krim 2014 och den kom snabbt att användas i syfte att återförsäkra och avskräcka.”.

Detta i relation till Västsidans oerhört mycket större brott har redan diskuterats i huvudtexten. Rapporten om Västs övningar avviker således inte från det mönster av ensidighet i utgångspunkterna som redan noterats i FOI:s publikationer.



Uppföljning av mitt öppna brev till FOI

2020-04-07

Svaret och FOI:s roll i det svenska systemet

De frågor som ingår i mitt öppna brev handlar om hur ensidiga analyser Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) genomför. (https://www.synapze.se/?link=article&key=17259) Mina frågor ”besvarades” på detta sätt:

”Hej Lars,

Tack för ditt brev.

FOI är en uppdragsfinansierad myndighet, läs mer om vår verksamhet här https://www.foi.se/om-foi.html

Våra uppdrags projektresultat redovisas i olika typer av publikationer som genomgår fastställd granskning före publicering.

Vi kan konstatera att samtliga av dig omfrågade publikationer är godkända enligt fastställd rutin.

FOI har utöver det inte något att tillägga kring innehållet i ditt mail.

Enligt uppdrag,

Vänliga hälsningar  

Maria Hugosson Bygge

Kommunikationsenheten ”

Av mina 10 frågor har INGEN besvarats! Otroligt svagt! Detta ger anledning att gå vidare i granskningen av FOI.

De publikationer jag kritiserat och ställt frågor om ” är godkända enligt fastställd rutin”. Det var naturligtvis inte det jag frågade om. Jag utgår ifrån att det finns någon typ av intern granskning innan en rapport publiceras av en myndighet. Jag har jobbat inom svenska myndigheter i ca 13 år. Anser FOI att de inte finns anledning att diskutera kvalitet och slutsatser eftersom rapporterna redan är godkända?

Den andra formuleringen som bör ifrågasättas är det om att ”FOI är en uppdragsfinansierad myndighet”. Att lyfta detta men inte svara på mina frågor antyder att diskussion om innehåll bara behöver föras med beställaren. Det kan också tolkas som om uppdragen bara bör granskas var och en separat. Så är det inte, FOI:s rapporter kan och bör granskas tillsammans för att visa vilken allmän tendens det finns i rapporter från en av de svenska myndigheterna.

I FOI:s årsredovisning för år 2019 kan man läsa följande:

”FOI ska bedriva forskning, metod- och teknikutveckling samt utredningsarbete för totalförsvaret och till stöd för nedrustning, icke-spridning och internationell säkerhet. Myndigheten får även i övrigt bedriva forskning, metod- och teknikutveckling samt utredningsarbete. Verksamheten ska bedrivas med beaktande av krav på integritet, relevans och vetenskaplig kvalitet. …” https://www.foi.se/download/18.46c3b221170ccb3336f122/1584974839280/FOI-Arsredovisning-2019-med-bilagor.pdf

 Jag återkommer senare till den sista meningen.

”Totalförsvarets forskningsinstitut ska, i likhet med övriga försvarsmyndigheter, i all verksamhet prioritera genomförandet av den försvarspolitiska inriktningen i enlighet med propositionen.” Ur Regleringsbrev för FOI för år 2019. https://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=19770 

Detta, som syftar på det försvarspolitiska beslutet 2015, kan ses som en ideologisk ram för FOI. Om något som publiceras på allvarligt sätt skulle avvika från det som Försvarsdepartementet/Regeringen vill se kan myndighetens Generaldirektör avsätts omedelbart. En ny GD kan omplacera skribenten och den som godkänt aktuell rapport om så anses lämpligt. Ordningen är därmed återställd. Det är sällan det går så långt eftersom de som jobbar i systemet vet vad som gäller.

FOI ska således ” bedriva forskning … för totalförsvaret” på uppdrag av Regeringen, men beställaren av enskilda studier ska betala. Beställarna är ekonomiskt sett till 94% sådana som belastar den svenska statsbudgeten. Därför är det svagt av FOI att gömma sig bakom det faktum att verksamheten eller projekten bedrivs baserat på beställningar.

Är det styrningen från Försvarsdepartementet eller skrivningar i den försvarspolitiska propositionen (som bygger på Försvarsberedningens analyser) som tvingar FOI att ta fram ensidiga rapporter (beslutsunderlag till politiker och allmänheten) eller är det grundat på bedömningar inom FOI? Jag fick inget svar på mina frågor så det är ännu oklart vilket som, enligt FOI, ligger bakom.

De uppenbara bristerna i vetenskaplighet i några av de rapporter som publicerats har påvisats i mitt öppna brev. FOI bryter därmed mot den instruktion som gäller för myndigheten. Nämligen mot denna formulering: ”Verksamheten ska bedrivas med beaktande av krav på integritet, relevans och vetenskaplig kvalitet.”

Integritet i relation till vad eller vem? USA; Ryssland; Nato? Särintressen i Sverige? Politisk styrning från Försvarsdepartementet? Det kan ju knappast avse integritet i förhållande till ideologiska låsningar som kan finnas i den försvarspolitiska propositionen som ska vara verksamhetens utgångspunkt.

Hur kan man, på ett sätt som ger förutsättningar för totalförsvaret att agera under olika villkor i framtiden ” bedriva forskning, … samt utredningsarbete för totalförsvaret” om man gör så ensidiga analyser som jag påvisat i mitt öppna brev?

Hur kan man ”bedriva forskning, … samt utredningsarbete … till stöd för …  internationell säkerhet” om man inte tar upp USA:s alla brott mot internationell lag och därmed hot mot freden?

Slutsatsen blir att myndigheten inte sköter sitt uppdrag enligt gällande instruktion.

En myndighet som har forskning i sitt namn och till 94 procent finansieras över statsbudgeten har ett ansvar för vad den gör långt utöver redovisning till beställarna av olika projekt och till Försvarsdepartementet som det sorterar under. FOI bör även klara av att svara på frågor från allmänheten. Forskning i myndighetsnamnet ger också en viss status som inte ska missbrukas genom att ge ut rapporter med svagt underbyggda slutsatser.

Några sökningar i FOI:s databas

Ett annat sätt att analysera ensidighet är att söka brett i den databas som FOI ställt till förfogande för allmänheten genom sökfunktionen på sin hemsida. Jag har gjort flera sökningar på ord som skulle kunna visa hur olikartat olika internationella aktörer behandlats i FOI:s skrifter. Genomgången är som helhet mycket talande när det gäller ensidighet i FOI:s analyser. Förekomst av sökorden i årsberättelser har inte tagits med eftersom de i stort sett alltid är dubbleringar av det som finns i andra publikationer.

Flygbombning   0

USA och allierade har flygbombat i flera länder de senaste decennierna, oftast utan stöd i internationell lag. Ryssland har gjort det i Syrien som en del av det landets självförsvar.

Bombflyg

1 Indiens kapacitet, 1 betydelsen av artificiell intelligens, 1 historiskt (1937). Inget om t.ex. USA:s Natos eller andra Natoländers illegala bombning i Jugoslavien (Kosovo), Afghanistan, Irak, Libyen eller Syrien. Ordet har inte heller använts i kommentarer om andra krig där insatserna varit i självförsvar (inklusive utvidgat självförsvar).

Bombningar

1 Sudan/Sydsudan (flyg), 1 Jemen (flyg), 3 exempel som inte handlar om flygbombning i modern tid (varav 2 terrorattentat, 1 säker tillgång på olja kommentar om bombning i spanska inbördeskriget).

Drönarattacker

1 insatser mot Daesh-medlemmar i Libyen. Om det som påstås är efter nationellt beslut handlar det om legala insatser mot en grupp som är terrorklassad av Säkerhetsrådet. Det finns tydligen inget skrivet i FOI:s databas om USA:s omfattande program för avrättning av personer i länder som inte godkänt insatsen eller där det inte riktats mot grupper som Säkerhetsrådet terrorklassat. Därmed har FOI inte heller berört hur många som dött i attackerna som inte var mål utan bara råkade vara på fel plats. Tolkningen kan vara att FOI inte ser USA:s mördande i andra länder med drönare som ett problem

FN-stadga(n)

1 ”Saudiarabien …. en inflytelserik aktör i FN-systemet, 1 tillämpning på cyberdomänen.

Våldsförbud   0

Suveränitet

2 svensk suveränitet, 1 Arktis (”ändrade suveränitetsförhållanden”). Inget om alla nationers rätt till suveränitet vilket enligt FN-stadgan är grunden för relationer mellan stater.

Illegal (med syftning på militär relation mellan stater)

1 annektering av Krim (plus flera källor om brottslighet i Sverige som inte är relevanta här). Det enda som hittats när det gäller koppling till krig/militära insatser och dylikt mellan stater är Krim. Irakkriget och andra redan nämnda anfall på andra stater har således inte av FOI klassats som illegala. Finns det något mer uppenbart brott mot internationell lag under de senaste 20 åren än Irakkriget?

Folkrättsbrott   0

Det finns ju en uppsjö av exempel som kunde ha nämnts med koppling till det sökordet.

Folkrätt

1 cyberdomänen, 1 folkrättslig analys avseende Afrika, 1 autonoma vapen, 1 Mellanöstern (otydlig syftning angående eventuellt svenskt stöd till Frankrike), 1 2015 års försvarsbeslut om svensk uppslutning bakom folkrätten. De avgörande frågorna om hur olika stater under senaste decennierna agerat med avseende på folkrätten lyser dock med sin frånvaro.

Engagemang

4 USA, 1 Tyskland, 1 Storbritannien, 1 Natoländer, 1 Ryssland, 1 Indien, 1 allmänt om stater i relation till FN, 1 Tchad, 1 Malis grannländer, 1 al-Shabab, 1 Representanthuset i Libyen.  Användning som är kopplad till svenskt agerande eller FOI internt har inte tagits med. Observera att engagemang syftar på Natoländer sammanlagt 7 gånger och Ryssland 1 gång. FOI tycks väsentligen uppfatta det som ett positivt eller neutralt ord. En vanlig förekomst är i samband med USA m.fl. länders insatser i Mellanöstern, kanske för att slippa använda det obehagliga ordet folkrättsbrott. Rysslands engagemang syftar på östra Ukraina och Syrien och beskrivs i tydligt negativ ton.

Det är allvarligt om analytiker som ska ta fram välgrundade (verklighetsförankrade) underlag för kloka beslut väljer att lägga fram sånt som bekräftar existerande uppfattningar (förutfattade meningar) och undviker viktiga fakta som pekar åt annat håll. Det kan jämföras med att ett företag i sin analys av marknadsförutsättningar bara tar med det som pekar på stora möjligheter och utelämnar analys av hinder eller hot.

USA, Nato och EU skildras med få undantag på ett positivt sätt och viktiga förhållanden som skulle ge en annan bild förträngs/utelämnas. Motsatsen gäller Ryssland och Kina. Kritiska synpunkter har dock framförts om en del västallierade länder som Saudiarabien och Turkiet.

Avslutande resonemang

Vad är orsak och verkan eller är det flera olika organisationer som ömsesidigt påverkar varandra. Tjänstemän tar fram underlag som politiker använder för att slå fast en politisk linje vilket sedan är styrande för vad tjänstemän kan/vill/vågar presentera. Det kanske börjar med en bestämd vilja att vara i samma läger som USA eller annorlunda uttryckt värnande om ”den transatlantiska länken”. Grupptrycket (rädslan för att avvika) eller grupptänkandet (internaliserandet av omvärldsbilden) bidrar säkert till den konformism som har identifierats bland säkerhetspolitiska tjänstemän i Sverige. Hur det än förhåller sig med orsakssambanden är det ett system som bekräftar sig självt.

Ett exempel på uttalanden som kan ha påverkat myndigheterna är Försvarsminister Peter Hultqvists tal i USA 2017. Det är nog det mest ensidiga tal som en svensk minister hållit de senaste decennierna när det gäller uppslutning bakom USA (jag har i och för sig inte läst alla tal som Carl Bildt hållit så säker kan jag inte vara). Likheterna med de svagheter i analysen som påvisats i denna artikel och i mitt öppna brev är påtagliga (https://www.synapze.se/?link=article&key=16660). Det är dock inte klart vad som är ägget och hönan i sammanhanget. Vem har tagit fram/bidragit till underlaget för ministerns tal?

De policyanalyser som publiceras av FOI har i huvudsak gjorts av personer med utbildning i statsvetenskap. Andra utbildningar som förekommer är t.ex. nationalekonomi, företagsekonomi och juridik. FOI:s policyanalyser är exempel på dålig tillämpning av samhällsvetenskap. Det kan bero på att det är svårt att vara objektiv när man studerar system man själv är en del av. Det är mycket troligt att FOI:s studier av tekniska aspekter på försvarssystem är betydligt bättre eftersom det är lättare att skilja på fakta och åsikt inom sådana områden.

SÄPO, som också sysslar med säkerhetsrelaterade analyser, har i flera årsrapporter presenterat slutsatser som väsentligen liknar dem som FOI presenterat. Skillnaden är att SÄPO inte anger bevis/källor som de bygger på vilket innebär att dess slutsatser är svårare att granska. Det finns goda skäl att misstänka att SÄPO som en följd av politisk styrning eller ideologisk blockering är lika ensidiga i sitt sätt att analysera som FOI. Trovärdigheten blir därefter.

SÄPO har t.ex. tagit förekomst av artiklar i rysk press som är kritiska mot Sverige som bevis för, eller tecken på, att Ryssland försökt påverka svensk politik. SÄPO har inte dragit motsvarande slutsats om Tyskland, Danmark, Storbritannien, USA och flera andra länder, trots att liknande kritik framförts i dessa länders medier. Beror det på bristande förståelse av hur vår omvärld fungerar eller ovilja att leta efter fel i andra länder än Ryssland?

Jag hade inte tänkt ta upp Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i denna artikel, men här finns det en intressant koppling som kan förklara det som SÄPO syftar på.  MSB har bedömt att dessa fyra narrativ (berättelser, verklighetsbilder) sprids från rysk sida: Sverige

• ”- är ett land i förfall, där lag och ordning inte upprätthålls.
• – är ett moraliskt dekadent och sekulärt samhälle.
• – styrs av USA och är hemlig medlem i Nato.
• – svenskar är russofober och alla investeringar i försvarssektorn är baserade på påhittade hot från Ryssland. ” (från SVTs hemsida)

2019 mailade jag en fråga till MSB om vad detta grundades på och om det fanns artiklar eller citat som visar att sammanfattningen har täckning i verkligheten. I svaret från MSB sägs följande: ”De narrativ om Sverige, som återges i den artikel som du hänvisar till, utgör myndighetens sammanfattning av hur Sverige och svenska förhållanden beskrivs i olika ryskspråkiga medier.” (https://www.synapze.se/?link=article&key=17083) Det kom däremot inga länkar till artiklar eller annat stöd för att sammanfattningen var en rimlig beskrivning. Sannolikt är det bedömningar eller gissningar av detta slag som SÄPO utgår ifrån. Kopplingen till den politiska ledningen i Ryssland har inte påvisats.

SÄPO kritiserar Ryssland, men nämner inte det intima samarbetet mellan Försvarets Radioanstalt (FRA) och USA:s National Security Agency (NSA) eller svensk signalspaning nära Rysslands Östersjökust. Jag tar för givet att ett stort antal länder spionerar på andra länder. SÄPO lyfter fram spionage från Ryssland och Kina, men nämner bara i allmänna ordalag att ett femtontal länder har underrättelseofficerare i Sverige. En del av dem behöver inte anstränga sig. De behöver ,bara fråga lämpliga högre tjänstemän, eller? USA, Sverige och ett flertal andra länder har en policy för psyops-operationer och även särskilda organisationer för sådana insatser. Varför tas inte sådant som kan ge en mer balanserad bild, upp i SÄPO:s årsrapporter?

Statsfinansierade (ca 70 %) Folk och Försvar har inte samma roll i att ta fram beslutsunderlag utan är mer en organisation som torgför de budskap som tas fram av FOI, SÄPO och andra försvarsanknutna organisationer. Folk och Försvars väl dokumenterade ensidighet är däremot ungefär densamma som nämnda organisationers

Natolobbyister, som näringslivsfinansierade Frivärld med nära kopplingar till Atlantic Council (det är värt en egen artikel), torgför liknade men måhända ännu mer ensidiga analyser. Frivärld behöver inte låtsas vara objektiv eftersom svenska staten inte (?) är en av dess finansiärer. Frivärld har haft ett organisatoriskt samband med en annan Natolobbyist, McCain Institute, om kartläggning av ryska aktiviteter. Det är dock kopplingen till Atlantic Council som är mest intressant i det här sammanhanget.

Utrikesminister Margot Wallström svarade i Sveriges Riksdag i april 2019 på en fråga från Håkan Svenneling (V) att:

”Sedan 2013 har Utrikesdepartementet givit ekonomiskt bidrag till Atlantic Council. Atlantic Council hjälper UD med långsiktiga analyser och utgör ett forum i Washington för dialog i frågor av vikt för svensk utrikespolitik, transatlantiskt samarbete och möten med experter.” https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/atlantic-council_H611425

Observera ”hjälper UD med långsiktiga analyser”. Det är tydligen enligt Regeringen värt att satsa budgetmedel på sånt som tas fram av Natolobbyist nummer ett i Washington D.C.. För mig är det en skandal att så sker. Underlaget kan sedan utnyttjas av FOI m.fl. organisationer i det svenska säkerhetspolitiska systemet. Även det lär ha bidragit till den ensidighet som noterats.

Slutsats

Systemet för säkerhetspolitiska analyser i Sverige lider av systemfel. En viss säkerhetsmässig bild av omvärlden finns som en startpunkt. Fiender och vänner har definierats. Politiker och tjänstemän söker sedan argument som stöder denna förutbestämda omvärldsbild. Dåliga sidor hos fiender lyfts fram och övertolkas. Militära angrepp på andra länder begångna av vännerna och andra negativa aspekter hos dem ignoreras. Resultatet blir att den ursprungliga bilden bekräftas. När analysen utnyttjas för politiska beslut kan det medföra stor fara för Sveriges säkerhet.